Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
intressera henne, skyndar hon upp ur sitt sling-
rande bo med samma snabbhet, som om det vore
en lodrät brunn. Kanske medföra de slingrande
gångarna till och med en fördel, då hon skall släpa
dit: ned ett byte, som sätter sig. tul motvarn.
I regel utvidgar sig slutet av hålan till ett sido-
rum, en vilokammare, där spindeln sitter länge
och funderar och har det makligt och skönt, när
magen är full.
En väggbonad av silke, ganska tunn, ty lycosan
är mte rik på silkesstoffer, bekläder törets vägg
och hindrar jordras. Denna beklädnad, som sam-
manhåller det lösa och jämnar ut det skrovliga,
är i synnerhet förbehållen åt övre delen av gången,
den som är närmast öppningen. Där sitter lyco-
san om dagen, så framt allting är lugnt runt om-
kring, där njuter hon av solskenet, hennes stora
lycka, eller lurar på byte. Trådarna i silkesbe-
klädnaden lämna på alla håll stadigt fäste för
klorna, vare sig hon vill sitta timme efter timme
orörlig och berusa sig av ljus och värme eller hon
måste med ett språng kasta sig över det förbi-
gående bytet.
Kring hålans öppning höjer sig, än mer, än
mindre, ett cirkelformigt bröstvärn, bildat av
små stenar, träsplittror eller bitar av grässtrån,
det hela ganska skickligt sammanflätat och hop-
fogat med silke. Detta prov på lantlig byggnads-
konst saknas aldrig, om det också inte är mer än
en vanlig valk. |
När lycosan väl har satt bo och hunnit till mogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
