Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln - Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1335
Det må tilläggas, att hon ännu i flera månader,
tills de kunna riktigt reda sig själva, bär dem på
sin rygg utan att göra någon skillnad mellan dem
och sina egna. De båda familjerna, som så tra-
giskt blivit förenade, skola hädanefter utgöra blott
en" familj... Det inses ju, hur olämpligt det vore
att här tala om moderskärlek och de känslor som
äro förknippade med sådan.
Föder nu lycosan. de små, som hon i sju måna-
der bär på sin rygg? Bjuder hon dem på kalas,
när hon kommit över ett byte? Jag trodde det
till en början, och ivrig att få vara tillstädes vid
familjemåltiden, ägnade jag särskild uppmärk-
samhet åt att övervaka mödrarna, då de skulle
äta. . Oftast förtäres’ bytet. nere 1 hålan, i skydd
för främmandes blickar. Men det händer även,
att det uppätes i fria luften, på tröskeln till boet.
Dessutom är det en lätt sak att hålla lycosan och
hennes familj under en metalldukskupa på ett
Jordlager, i vilket den fångna aldrig skall tänka
på att gräva en brunn, emedan det är för sent på
året därull. Allt försiggår då 1 det fria.
Nåväl, medan modern tuggar om och om igen,
suger i sig och svälger, röra sig ungarna inte från
sin lägerplats på hennes rygg. Inte en enda läm-
nar denna plats eller gör min av att vilja gå ned
och deltaga i kalaset. Från moderns sida för-
märkes ej heller minsta inbjudan att komma och
förfriska sig, och lika litet spar hon något åt dem.
Hon äter och njuter, och de andra se på, eller rät-
tare sagt förhålla sig likgiltiga till vad som sker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
