Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
men och andra giftiga ormar så fruktansvärda
verkningar med sina bett.
Och dessa epeiror, som äro så farliga för de
andra insekterna, handskas jag med utan någon
som helst fruktan. Min överhud lämpar sig inte
för dem. Om jag kunde få dem; att bila BIO;
vad skulle då bli följden? Så gott som ingen-
ting. Vi ha mer att frukta av en brännässla än
av den för sländorna så ödesdigra dolken”?. Sam-
ma gift verkar på olika sätt på den ena och den
andra organismen. För den ena är det fruktans-
värt, för den andra godartat. Det som dödar in-
sekten kan mycket väl befinnas oskadligt för oss.
Låt oss emellertid inte driva generaliseringen för
långt. Lycosan från Narbonne, en annan ivrig
insektsjägare, kan man visst inte handskas med
hur som helst.
Att se en epeira äta är inte utan sitt intresse.
Jag överraskar en strimmig epeira, just som hon
vid tretiden på eftermiddagen fångat en gräs-
hoppa. Lägrad mitt i sitt nät, på sin viloplats,
hugger hon in på villebrådet i lårleden. Jag kan
inte se, att hon gör någon rörelse ens med mun-
delarna. Där munnen bitit för första gången hål-
ler den sig fast, tätt tryckt intill bytet. Hon tar
sig inte munsbitar och rör käkarna fråm och till-
baka, utan det hela verkar som ett slags förlängd
kyss. :
Jag besöker min epeira då och då. Hon håller
alltjämt munnen på samma ställe. Jag går till
henne en sista gång vid niotiden på kvällen. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
