Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
är preas på samma satt. Efter sex timmars
måltid suger munnen alltjämt på överdelen av
högra låret. Offrets flytande innehåll överföres,
jag vet inte på vad sätt, till det glupska rovdjurets
buk.
Morgonen därpå sitter epeiran ännu till bords.
Då tar jag bytet ifrån Henne. Av gräshoppan
återstår blott skalet, som har ungefär sin vanliga
form, men är alldeles torrt och söndrigt på flera
ställen. Under natten har hon sålunda ändrat
metod. För att komma åt de inte flytande de-
larna, inälvorna och musklerna, har hon måst ge-
nomborra det styva skalet både här och där.
Därefter skulle den ömkliga återstoden i sin helhet
ha tagits under behandling av käkarna och tuggats
till en liten kula, som den mätta spindeln kastar
ifrån sig. "Det skulle blivit bytets Jott; om jag
inte -tagit bort det.
Vare sig epeiran sårar eller dödar, biter hon
sitt offer på en viss punkt, vilken som helst. Det
är från hennes sida en förträfflig metod, emedan
hennes villebråd är av så många olika slag. Jag
ser henne utan åtskillnad hålla till godo med allt
vad slumpen tillför henne, fjärilar och sländor,
flugor och getingar, små skalbaggar och gräs-
hoppor. Om jag bjuder henne en bönsyrsa,
en humla, en anoxia — som mycket påmin-
ner om den vanliga ållonborren — och andra
insekter, som sannolikt äro okända för hennes
art, så tar hon emot allt, både stort och smått,
både mjukt och pansrat, både fotgängare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
