Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Telegraftråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Det är nätets darrning, vida mer än åsynen av
bytet, som varskor honom. Ett mycket enkelt
försök ådagalägger det. På en strimmig epeiras
limspön lägger jag en alldeles nyss med kolsvavla
kvävd gräshoppa. Den döda insekten lägges än
framför, än bakom, än på sidan om epeiran, som
sitter i mitten av nätet. Om försöket gäller en
art som håller sig dold bland lövverket om dagen,
lägges den döda gräshoppan var som helst på nä-
tet, mer eller mindre långt från medelpunkten.
I båda fallen märker man först ingenting. Epei-
ran sitter alltjämt orörlig, till och med då bytet
ligger mitt för näsan på henne. Hon är likgiltig
inför villebrådet, hon tyckes inte märka det, och
mitt tålamod håller på att ta slut. Då försätter
Jag liket i svängning medels ett långt halmstrå,
som tillåter mig att hålla mig litet i bakgrunden.
Det behövs inte.mera. Den strimmiga epeiran
och silkesepeiran komma springande från sitt
tillhåll i micten, de andra stiga ned från grenarna.
Alla gå de löst på gräshoppan, omspinna henne
med trådar, med ett ord behandla henne, som de
skulle göra med ett levande rov, fångat under
normala förhållanden. Det behövdes en dallring
av nätet för att förmå dem till anfall.
Kanske är gräshoppans grå färg icke nog i ögo-
nen fallande för att ensam påkalla uppmärksam-
heten. Låt oss då försöka den röda färgen, den
som gör starkast intryck på vår näthinna och san-
nolikt även på spindlarnas. Intet av de ville-
bråd epeirorna vanligen jaga hava någon schar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
