Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Telegraftråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
lakansröd skrud, och därför gör jag av rött ullgarn
en liten tuss av en gräshoppas omfång. Den
klibbar jag fast vid nätet.
Min list lyckas. Så länge föremålet är orörligt,
sitter spindeln också orörlig, men så snart jag med
mitt halmstrå sätter det i dallring, kommer han
springande.
Det finns dumma spindlar, som låta narra sig av
ett dylikt villebråd. De gå till och med så långt,
att de bita lockbetet, därvid följande lagen att
det de äta först måste förgiftas. Då först upp-
dagas misstaget, och den bedragna drar sig till-
baka. Först långt efteråt, om någonsin, åter-
kommer epeiran för att kasta ut det besvärliga
föremålet ur nätet.
Men det finns listiga spindlar. Liksom de
andra skynda de fram till ullgarnstussen, när jag
försåtligt sätter den i rörelse med mitt halmstrå.
De komma både från sitt bo bland lövet och från
mitten av nätet. De undersöka den och känna
på den med benen, men då de snart inse, att saken
inte har något värde, akta de sig för att kosta på
den sitt silke till onödiga band. Min dallrande
ullgarnstuss lyckas inte bedraga dem, utan den
blir efter en kort undersökning förkastad.
Emellertid skynda de sluga såväl som de dumma
alltid dit, till och med från ganska långt håll,
från sina bakhåll i buskarna. Hur ha de blivit
underrättade? Säkert inte genom synen. Innan
de inse sitt misstag, måste de hålla föremålet mel-
lan benen och till och med bita litet i det. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
