Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
NYARE TJDEN.
både en ledstjerna för menniskornas vandel, en
tröstekälla mot lifvets vedermödor och ett väckelsemedel till
höga och sanna känslor — en bok som från förgätenhet
och död bevarade de heliga sanningar och läror, hvilka
angå menniskans vigtigaste angelägenheter,
förhoppningar och förhållanden."
Naturligtvis försiggingo dessa reformatoriska
omdaningar icke utan stort motstånd från det katolska
presterskapets sida. Dess både klokaste och kraftigaste
målsman var biskop Brask i Linköping. Sjelf icke utan
blick för kyrkans brister, ville han likväl att den
kyrkoförbättring, hvars behöflighet han icke kunde förneka,
skulle utgå från kyrkan sjelf, från påfven och prelaterne;
en öfversättning af bibeln ansåg han i denna tidpunkt
förenad med stora faror, "hvarföre" — yttrade han
— "det varit bättre att Paulus blifvit bränder, än
af hvar man känder." Likväl fann han det nödvändigt
att låta sitt motståndsnit ledas af mycken försigtighet.
Utan undseende hade konung Gustaf bestraffat dem
af clet högre presterskapet, som af sin katolska ifver
låtit förleda sig att svika sin pligt mot konung och
fosterland. Vid Gustafs tillträde till regeringen voro ej
mindre än fem af stiften utan biskopar, och alla dessa
platser hade konungen besatt med af honom sjelf
utsedde män; till erkebiskop i Upsala hade han utnämnt
domprosten i Westerås Mäster Knut; till biskop i Skara
erkedjeknen derstädes Magnus Haraldsson, till biskop i
Strengnäs domprosten Magnus Sommar samt i Westerås
Sten Sture den yngres forne kansler Peder Jakobsson
Sunnanväder. Hade Gustaf vid dessa val afsett att i de
utnämnde finna trogna tjenare och medhjelpare, så visade
förhållandena att han härutinnan misstagit sig. Med
undantag af Magnus Sommar i Strengnäs uppträdde de
alla mer eller mindre öppet mot konungens sträfvanden,
men blefvo ej huller utan sitt straff, såsom vi längre
fram skola berätta.
Alla tecken tydde alltså på att prelaternas välde i
Sverige närmade sig sitt slut, och det sista afgörande
slaget lät ej länge vänta på sig. Trefaldighetssöndagen
den 16 Juni 1527 hade konungen till Westerås utlyst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
