Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ËKTK’ OCH JOHAN.
ey
Brahe och Gustaf Johansson Ros, Kristina Gyllenstiernas
son i hennes andra gifte med Johan Turesson Ros. —
Konungen satte sjelf grefliga kronor på deras hufvuden
och rörde med rikssvärdet vid deras venstra axel sägande:
"strider manliga för konung och fädernesland." Derefter
upphöjdes nio herrar till friherrar, bland dem Sten
Eriksson Lejonhufvud, Gustaf Olofsson Stenbock, dennes son Erik
Gustafsson samt Klas Kristersson Horn. Sedan äfven dessa
erhållit sina kronor, utropade rikshärolden: "En är
Sveriges, Götes och Wendes konung, och fastän 1 sen
många kronor blänka för eder, må ingen taga det så som
skulle mer än en konungslig krona finnas." Liksom
hertigarne hade sina hertigdömen, förlänades de
nyupp-höjda herrarne större och mindre områden under namn
af grefve- och friherrskap. Så erhöll Svante Sture
Wester-vik och Stegeholms slott med 54 hemman, Per Brahe
W isingsö, Gustaf Johansson Bogesund o. s. v. — Tjugo
herrar dubbades till riddare, och festligheterna räckte i
sex dagar. Aret derefter hugnades adeln ined någon
nedsättning af russtjenstskyldigheterna och stadfästande
al’ den så kallade säteri-friheten: en grefve egde
härigenom att vid- beräkningen af russtjensten undantaga tre
gårdar, en friherre två och en adelsman som hade flere
gårdar, den gård, han sjelf bebodde, en frihet som
likväl förmodligen icke var ny utan funnits redan i konung
Gustafs dagar;*) ytterligare lades grunden till den s. k.
ladugårdsfriheten genom det stadgandet, att adelsmännen
utom sätesgårdarne fingo undantaga htfar sin närmast belägna
utgård eller som det då för tiden kallades landbogård.
Dessa ovanliga nådeyttringar mot adeln voro
tillika misstroendeuttryck mot hertigarna, konungens
bröder. Eriks misstänksamhet — ett arf från både fader och
moder — hade tidigt utvecklat sig och uppjagades
alltjemt at’ samvetslösa gunstlingar. När fruktaD föll på
honom, sökte han i stormande nöjen döfva sin oro och
dränka sina farhågor i skummande vin. Redan under
fadrens lifstid, under Eriks vistelse i Kalmar, hvilket han
såsom tronföljare af fadren erhållit i förläning, fördes
ett i högsta måtto bullersamt lif, dervid "utstungna ögon,
*) Att siiterifriheten icke var någon ny af Erik åt ailelu beviljad
fürinåu utau antagligen funnits förut, se Forssell, Sv. Inre Hist. 1
del. 1 afdelu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
