Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung eriks slut.
93
från hans fängelseort. Han ropade sin Karins namn i
tanke att hon skulle höra honom; han skrifver till henne
ett rörande bref af den 11 jan. 1574, och slutar med
orden: "förglöm icke att åkalla Gud och åstunda din själs
salighet mera än något verldsligt, ehvad det ock är. Gud
lagar dock en gång så, att vår långliga sorg lycktas med
glädje ock här på jorden. Jag skulle skrifva mera, men
jag har så onda redskap dertill — det är dock min hand."
Från Vesterås blef Erik hösten 1574 förflyttad till
sitt sista fängelse på Örbyhus slott i Upland. Johan hade
gång efter annan gifvit hemliga fullmakter åt Eriks
vak-tare eller befälhafvarne på de slott, der Erik hölls fången,
att i nödfall taga honom af daga. I november 1576
upptäcktes en vidt utgrenad sammansvärjning på gränsen
mellan Småland och Vestergötland. Närmaste följden var
att Johans mordplaner mot Erik nu skyndsamligen bragtes
till verkställighet; redan i mars 1575 hade han af
riksråden och de flesta af presterskapet erhållit en förnyad
dödsdom öfver Erik, och i januari 1577, affärdades., en
ny fullmakt för Eriks väktare på Orbyhus, Erik
Andersson till Bjurum, af ungefar samma lydelse som de
föregående, men deijemte anmodades särskildt giftblandaren
Philip Kern att använda sin konst, och sekreteraren
Johan Henriksson sändes till Orbyhus med befallning,
att nu skulle konung Erik dö. Den 22 februari
anammade han nattvarden, och den 25 samma månad ingafs
honom ovetande giftet, som det säges, i en ärtsoppa.
Den prest, hvilkens biträde han förut fatt anlita, var
hos honom i hans sista stunder och har om dem afgifvit
berättelse. Försonlighet och frid fylde i dödsstunden
den olycklige konungens själ. Han förlät af allt hjerta
sina ovänner, befalde sin ande i Herrans händer och
utandades sin sista suck den 26 febr. 1577 kl. 2 om morgonen.
Om konung Eriks dödssätt äro senare tiders
historiska forskare icke ense, i det några antaga, att han,
såsom Messenius uppgifvit, dog af förgift, medan åter
andra påstå, att han dog en naturlig död*). Den 1 mars
*) I ofvanstående framställning hafva vi följt Lektor Ahlqvist
•Om konung Erik XlV:s fängelse och död.» Afveu Geijer, Fryxell
nt. 11. dela den der uttalade åsigten, som först framstäld af Messenius,
icke förr än pl senare tider blifvit betviflad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
