Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE TT DEN.
emottog Johan underrättelsen om Eriks död och lät
samma dag kungöra den från predikstolarne samt vidtaga
anstalter för begrafningen. Liket fördes till Vesterås,
der det, svept i groft svart sammet, nedlades i en kista
af simpla furubräder och sedan i tre dagar visades
offentligen, hvarefter begrafningen skedde i största
tysthet. Den missaktning, man visat den afsatte monarken
ännu efter hans död uppväckte hertig Karls rättmätiga
förtrytelse. "Det synes efter vårt betänkande" — skrif
ver han till Johan — "som vår broders döda kropp
väl hade kunnat få en höfveligare begrafning. Han var
dock vår broder, af konungslig härkomst och sjelf en
smord och krönt konung, den der med allt det onda
han, Gud bättre, råkade bedrifva, dock mycket godt och
manligt i sitt regemente uträttat. Ändock han, sorgligt
att ihågkomma, varit både eders majestäts och vår fiende,
så tro vi för vår person att all fiendskap bör vara
fullkomligen förlåten, då själen skiljes från kroppen. Vårt
betänkande är nu, att konung Erik måtte få en
tillbörligare begrafning antingen i Upsala eller i
Gråmunkekyrkan i Stockholm." — Johan vägrade härtill sitt bifall.
I stället lät han på väggen öfver grafven uppsätta en
plåt med följande bibelspråk: "Riket är förvändt och
vordet min broders, af Herranom är det hans vordet."
(1 Kon. Bok. 2 kap. 15 v.) Så slutade den olycklige
Erik den fjortonde vid blott 43 års ålder efter ett
nioårigt fängelses outsägliga lidanden sin skiftesrika lefnad.
Mycket dunkel hvilar i vissa delar ännu öfver hans
lefnadsomständigheter och regering. Faller en gång
historiens ljus klarare häröfver, är väl troligt, att hans
minne kommer att framstå i en bättre dager än hittills.
Af dem, som hört till konung Eriks omgifning i
hans lyckas dagar, hade först och främst Göran Persson
ådragit sig hertigarnes hat. Redan fore Stockholms
intagande hade han blifvit till dem utlemnad, hvarpå han
underkastades den rysligaste tortyr och utan att klaga
led han det förskräckligaste dödsstraff.
Karin Månsdotters hastiga upphöjelse på Sveriges
tron följdes af ett ännu hastigare fall. I början fick hon
med sin närvaro för sin make^ lindra fängelsets lidanden
och umbäranden; men efter några år lät Johan förbjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
