Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET MED RYSSLAND 1570-1595. 103
personliga fiendskapen mellan Johan och ryske czaren.
Båda hade friat till samma prinsessa, men den stolte
Bys-sen blifvit afspisad på ett för honom förnärmande sätt,
hvilket föranledt krig mellan honom och Polen. Han hade
sedermera genom sändebud hos Erik sökt utverka att
Johans gemål blefve till honom utlemnad, och dessa
sändebud hade ännu när Stockholm öfvergick till hertigarne,
varit qvar i hufvudstaden, då de med möda af hertig Karl
räddades undan folkets raseri. Till den personliga
ovänskapen kommo ytterligare de lifländska stridigheterna,
enär ryske czaren tagit under sitt beskydd danske
prinsen Magnus, som redan för längesedan satt sig i
besittning af en del af Lifland och under ryskt öfvervälde
antagit titeln Liflands konung. Strax efter sin tronbestigning
hade Johan afskickat sändebud till Ryssland, men dessa
hade czaren låtit inspärra i ett svårt och långvarigt
fängelse — de frigåfvos först 1572 — och vid sin
återkomst till Sverige medförde de det besked att
czaren fordrade Lifland. Kriget var nu oundvikligt. Det
aflopp under de första åren mindre lyckligt för
Svenskarne och fördes på Ryssarnes sida med den
omensk-ligaste grymhet. Ar 1573 nyårsdagen intogo
Ryssarne slottet Weissenstein i Estland och stekte
befälhafvaren Hans Boije till döds. I Finland fördes ett
plundringskrig, landet var från början nästan utan
försvar, men småningom samlades stridskrafter som till och
med ryckte öfver ryska gränsen. Ett tvåårigt stillestånd
slöts 1575 ensamt för Finland, medan kriget fortgick
som förut på lifländska sidan af Finska viken. Här egde
Svenskarne till slut icke mera qvar än Revals stad och
slott, men slutligen omkring 1580 ändrade sig
krigslyckan. Czaren hade nu äfven fatt krig med Polen och
krimska Tartarerne, hvilka båda sökte förbund med
Sverige, och svenska krigsmakten hade fått en särdeles
duglig härförare i Fransmannen Pontus De la Gardie.
Denne eröfrade under loppet af året 1581 Wesenberg,
Lode, Leal, Hapsal och hela Estland, Narva, Ivanogorod,
Jama och Koporie. Finland erhöll med anledning af
dessa framgångar värdighet af Stor furstendöme, och Johan
fick derigenom en välkommen tillökning i sin redan
förut nog prunkande titel. Han kallade sig nu: "med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
