- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 2. Från Gustaf Vasa intill Kristina /
109

(1878-1883) Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVISTER MELLAN JOHAN III OCH HERTIG KARL. 109

Vid återkomsten från nämnda stad blefvo Erik Sparre,
Hogenskild och Ture Bjelke, Gustaf och Sten Baner och
Klas Tott kallade till Stockholm att stå till rätta. Deras
sak nedlades för tillfället men upptogs åter 1590 inför
de då församlade ständerna. De anklagades tillika att
ha velat tillintetgöra arfföreningen. Bevis mot dem
saknades eller användes aldrig, men icke desto mindre höllos
de i tvenne år i fängelse. "Mot de anklagade" — säger
Geijer — "var konungen så mycket oförsonligare, som de
egentligen voro offer för många." Fåfänga voro deras
hustrurs och barns, till och med Sigismunds förböner hos
Johan. Först på sin dödsbädd gaf han dem nåd —
eller rättvisa.

Svag och vankelmodig, medan han sökte antaga
ett yttre sken af manlig kraft, hade Johan under sina
seuare regeringsår blifvit allt mer beroende af sin broder
hertig Karl. Vid fadrens död var Karl ännu ett barn.
Under Eriks regeringstid hade han uppvuxit till en
kraftfull yngling och utmärkt sig under danska kriget
vid belägrigen af Varberg. Till honom hade Erik i
striden mot sina bröder satt sitt förtroende och som
fånge öfverlemnat sig åt- honom. Mot Johan visade
Karl alltid en hög grad af sjelfständighet, som mera
anstod en medregent än en undersåte. Vid sitt aftal
i Vadstena, då bröderne öfverenskommo att afsätta Erik,
hade de varit ense om att i händelse af seger regera
gemensamt. Ofverenskommelsen bröts, såsom ofvan är
nämndt, af Johan, och en samregering kunde väl
svårligen ha varit till Sveriges nytta. Deremot öfverlemnades
åt hertig Karl hans hertigdöme, landskapen Södermanland,
Nerike och Vermland, utan de genom Arboga artiklar
af Erik faststälda inskränkningar. Men hertigen
framkom snart med nya fordringar. Han begärde
Strömsholms slott och fyra härader till. Johan gaf honom
Vadsbo och Valla härad i Vestergötland, men icke
Strömsholm emedan detta genom konung Gustafs förordnande
innehades af hans enkedrottning Katarina Stenbock.
Förnyade anledningar till tvistigheter förekommo
sedermera, så att rådet såsom medlare mellan den stolte
konungen och den uppbrusande hertigen hade en
ganska svår uppgift att fylla. Också inleddes försoningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/2/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free