- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 2. Från Gustaf Vasa intill Kristina /
110

(1878-1883) Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

NYA RF. TIDEN.

bröderna emellan på rådsherrarne*? bekostnad, i det deras
varningar till konungen mot hertigens egenmäktiga
tilltag vid den slutliga uppgörelsen efter mötet i Reval
voro bland de förbrytelser som räknades dem till last.
Hertigens maktlystnad blef omsider tillfredsstäld, då
Johan under det sista året af sin lefnad åt honom uppdrog
rikets styrelse, som han skötte med drift och skicklighet.

Hertig Karls styrelse i sitt hertigdöme hade
alltid varit förträfflig. Han hade der alltjemt lefvat med
folket och gjort sig noga förtrogen med dess önskningar
och behof. Han hade härigenom gjort sig så älskad, att
Yermlänningarne ännu hundra år efter hans död med
glädje omtalade den tid, då han regerade i deras landskap,
och Finnarne i Vermlands bergsbygd kallade honom
"Store Karl". Stora voro ock de förtjenster han
utvecklade i sitt hertigdöme. Då Johan ville med våld tvinga
presterskapet till liturgiens antagande, öppnade Karl
inom hertigdömet en fristad för de många som utsattes
för konungens förföljelser. Bland dem, som sålunda på
grund af sitt motstånd mot "rödboken", afsattes från sina
embeten men i hertigdömet fingo anställning, voro förre
biskopen i Linköping Martinus Olai, Upsalaprofessorn Petrus
Jonæ, som blef biskop i Strengnäs m. fl. Gerna skulle
Johan velat undertrycka denna hertigens egenmyndighet,
men han vågade ej använda tvångsmedel, ty Karl hade
folkets kärlek på sin sida, och Johan och hans liturgi voro
båda ungefär lika illa anskrifna. Men det var äfven i
många andra hänseenden som hertigen gick segrande
ur striden med sin konungslige broder. Flera gånger
var det nära att svärdet hade måst afgöra saken och
att riket, under det kriget rasade vid gränserna bortom
Österhafvet, blifvit inkastadt i farorna af ett inbördes
krig. Men olyckan afvändes genom tvenne ädla
furstinnor af olika tro, men af samma milda försonande
sinnelag: det var Johans gemål Katarina och Karls maka
Maria af Pfalz, hvilka medlade fred mellan bröderna.

För näringarna och konstfliten inom hertigdömet
framkallade Karls styrelse en ny tid. Sjelf en sträng
hushållare var han i detta hänseende liksom hans store
fader en föresyn för sitt folk. De tröga bannades, de
flitiga berömdes, idoghet och välstånd infunno sig öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free