Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigismunds ankomst ttll sverige.
117
högtidlighet mottogs Sigismund i Danzig, men
stämningen förändrades snart, då man kom underfund med
att konungen hyste mindre vänliga tänkesätt mot
stadens många protestantiska innevånaie. Sigismunds
katolska följeslagare hade nämligen tillrådt honom att
i Danzig liksom förut i Thorn och Elbing tillsluta de
protestantiska kyrkorna och dermed göra slut på den
evangeliska gudstjensten. Ovist nog hade Sigismund
velat följa rådet. Man fruktade i staden äfven för sina
borgerliga fri- och rättigheter; det kom till blodiga
strider mellan stadsborna och Sigismunds soldater, hofvet
måste lemna staden och flytta ned till AVeichselmünde,
derifrån afresan, sedan Klas Fleming hunnit anlända med
svenska flottan, ändtligen anträddes den 6 sept. 1598.
Konungen och hofvet öfverfördes likväl icke på de
svenska skeppen, utan man hade för detta ändamål förhyrt
några vackra väl seglande holländska skepp. Trupperna
deremot inskeppades på de svenska fartygen. Efter en
svår och stormig resa anlände flottorna till Elfsnabben,
och den 30 sept. landsattes konungen lyckligt på
Stockholms slottsbrygga.
Till hans möte stod på bryggan hertig Karl med
riksens råd samt åtskilliga af presterskapet och bland
dem främst den nyvalde erkebiskopen Abrahamus
Anger-mannus. Sigismunds öga mörknade vid denna syn.
Hertig Karls likaså, då han i Sigismunds följe såg
riksmarsken Klas Flemi7ig och grefve Axel Lejonhifvud. Den
förre hade oaktadt Sigismunds uppdrag till Karl att
under hans frånvaro förvalta regeringen, genast aftbrdrat
Finnarne, hvilkas styresman han var, trohetsed och
förbindelse att lyda konungen utan afseende på hertigen.
Hertigen hade klagat häröfver och likaså Finlands
allmoge, som var hertigen mera tillgifven än konungen,
och jäsningen var stark i Finland, men Sigismund, långt
ifrån att lyssna på klagomålen hade uppmuntrat Fleming
i hans trots mot Karl. Den andre, riksrådet grefve
Axel Stensson Lejonhufvud, hade i Vestergötland förfarit
ungefär på samma sätt som Fleming i Finland; och
derefter flytt öfver till Sigismund och der sökt ställa ej
just till det bästa för hertigen. Han blef likväl
sedermera försonad med Karl och stod i den följande tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
