Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
NYARE TID EK.
vudstaden Prag, ehuru Baners vidare framträngande
förhindrades af sachsiske kurfurstens vankelmodiga och
opålitliga förhållande. I Westfalen hade hertigen af
Lüne-burg och Kniephausen, understödde af hessiska trupper,
med underlägsen styrka slagit de kejserlige vid byn
OUendorf nära staden Hameln. Fiendens förlust var 16
kanoner, 3,000 fångar och 6,0(J0 döda, hvaribland den
ene af de kejserliga fältherrarne, general Merode. Denna
seger hade förskaffat Svenskarne en fortfarande öfvervigt
i nordvestra Tyskland. Likaledes hade svenska fotfolket
i norra Elsass, der pfalzgrefven af Birkenfeld då anförde
de svenska trupperne, tillkämpat sig en ganska betydlig
seger vid Pfaffenhofen. Under året 1633 och första
hälften af 1634 voro de svenska vapnen utbredda från
(>stersjön till öfra Rhen och Donau, och från Thiiringens
bergspass hade Svenskarne, såsom nyss nämndes, segrande
inträngt, i kejsarens eget artland Böhmen. Sådan var den
glänsande yta, under hvilken den inre svaghet dolde sig,
hvilken en enda motgång var tillräcklig att uppenbara.(
Nederlaget vid Xördlingen förändrade allt. En månad
derefter, i september, var hela Schwaben öfversvämmadt;
i oktober eröfrades Franken med de fästa platserna
Wiirzburg, Schweinfurt och Königshofen. I november
hade de kejserlige redan framträngt till Rhen, der de
i början af följande året slogo Hessarne och eröfrade
Spejer. Den 3 mars 1635 öfverlemnade sig efter ett
envist försvar och svår hungersnöd protestanternes
förnämsta stödjepunkt i södra Tyskland, Augsburg. Redan
den 17 jan. hade Nürnberg, ’Gustaf Adolfs ögonsten’,
fallit i segrar nes händer.
Till råga på alla bekymmer var med år 1635
stilleståndet med Polen till ända. Dess tilltagsne konung
Yladislaw, Sigismunds son, som just då slutit en
fördelaktig fred med Ryssarne, förde ett högt språk. Fordrir
garna voro, som vanligt, orimliga. För sig oc-h sin ä
begärde Yladislaw svenska kronan och för polska staten
Preussen och Lifland tillbaka. Då Jakob De la Gardie,
som var Polackarne bekant sedan föregående ryska och
polska fälttåg, med 20,000 man kom öfver till Preussen,
nedstämde polske konungen betydligt sina anspråk, chun
de likväl ännu voro ganska dryga. Alen farhågan fö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
