Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 KRISTINAS FYRA SISTA REGF.RINGSÅR.
elände. Följden blef en skrifvelse, i hvilken han,
sammanblandande sant och osant, rimligt och orimligt, anklagade
drottningen och den förnämsta adeln. Skritten var stäld
till Karl Gustaf, tör hvilken Messenius fattat mycken
tillgifvenhet, och hvilken ban gaf de orimligaste råd, såsom
att låta mörda drottningen och de förnämste af adeln o. s. v.
Brefvet afsändes till Karl Gustaf, som genast beslöt att
derom underrätta drottningen. Af en bland prinsens
förtrogne erhöll emellertid den äldre Messenius en varning,
men då han synes ha varit okunnig om bela skriftens
tillvaro, vidtog han inga försigtighetsmått. Drottningen hade
på samma gång hon kom anläggningen på spåren, tåt t
veta, att prinsen icke var okunnig derom. "Det skall
bli roligt att se, huru ban bär sig åt," yttrade hon till
öfverståthållaren Herman Fleming, som var prinsens
förtrogne. Drottningens mening var att "tiga stilla och
låta saken komma till verkligt uppror;" och så kunde
det väl hafva gått, att Kristina fått sin vilja fram, om
ej Fleming lyckats förmå henne att afstå från denna sin
föresats. Emellertid anlände om aftonen d. 12 dec. 1651
ett ilbud från prinsen, som då vistades på Oland, med
angelägna bref till drottningen. Dessa innehöllo
underrättelsen om Messeniska smädeskriftens ankomst och
försäkran om prinsens trohet. Sjelfva smädeskriften var
bifogad. Drottningens misstankar vände sig genast mot
Messenierne, den yngre af dem erkände sig som
författaren dertill, men fadern förnekade all vetskap derom.
Båda häktades, och nu började en politisk förföljelse af
den ohyggligaste art. Man vände sig i synnerhet mot
den äldre Messenius, hvilken man ansåg som farligare än
den obetänksamme, oerfarne ynglingen. Han hotades med
pinbänken, och man lät skarprättaren bära plågoredskapen
fram och tillbaka utanför hans fönster. Han förklarade
sig då villig att bekänna, men bad att förskonas från
tortyren. I annat fall "skulle han yppa saker, om hvilka
drottningen sjelf belt säkert ville vara okunnig." Han
visade ett mycket ångerfullt och bottärdigt sinne,
försäkrade, att han ej haft minsta kunskap om sotwis skrift,
men medgaf att ban med sitt oförnuftiga tal gifvit
anledning dertill och sålunda förtjent döden. Sin bok- och
skriftsamling i dess helhet testamenterade ban åt drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
