Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M KSS F-N I KUN AS DOM OC1I AFRÄTTNING.
ningen, tilläggande, att "Karl dm niondes historia borde
fortsättas på de grunder, han begynt; annars kunde bemälde
konung aldrig försvaras." Enka och barn anbefalde hau
på d-jt ödmjukaste till hjelp och beskydd, bad om ön
nådig och hastig död och begärde slutligen att få kyssa
drottningens hand, hvilket Kristina äfven tillät.
Båda Messenierue dömdes till döden och blefvo
efter blott tvenne dagars beredelsetid afrättade. Det var
den 22 december 1651. l’å Norrmalms torg blef fadern
med svärd halshuggen, och kroppen i Maria kyrkogård
begrafven. Utanför Norrmalm på stadens afrättsplats led
sonen sitt straff och blef på samma ställe steglad. —
Något mer än två år derefter, och en månad innan
Kristina lemnade Sverige, färdades hon en gång såsom vanligt
vid sina resor till Jakobsdal förbi afrättsplatsen. Hon
befalde då, att de ännu qvarstående steglen skulle
borttagas och den afrättades qvarlefvor nedgräfvas. Hon
visade ånger öfver den hårda domen och sade, att de
som rådt henne dertill, förtjent lika straff. Likväl hade
hon vid ransakningen ej visat en skymt af skonsamhet,
utan tvärtom till och ined skärpt hofrättens dom.
För efterverlden framstår den behandling
Messe-nierne underkastades, såsom en fläck både på Gustaf
Adolfs och ännu mera på Kristinas och hennes
rådgif-vares minne. Alla tre Messenierne voro visserligen
oroliga hufvuden och i allmänhet föga förtjente af en
aktningsfull hågkomst, men så blefvo de ock på ett
oförsvarligt sätt behandlade. Den både till tiden och
egenskaperna främste ibland dem, Johannes Messenius d. ä,.
dömdes till döden utan att vara öfverbevisad om något
brott, som var med dödsstraff belagdt, och, ehuru
dödsdomen visserligen eftergafs, blef han likväl sedermera i nitton
år qvarhållen i det hårdaste fängelse och utsatt för ett
omenskligt förfarande, endast emedan han ansågs alltför
farlig, att släppas lös. För de lidanden, han underkastades
i sitt fängelse, kan väl icke Gustaf Adolf göras ansvarig,
då ban tvärtom, på fangens klagan, anbefalde en
mildare behandling, men det måste dock läggas den store
konungen till last, att han icke åtnöjde sig att
landsförvisa Messenius, hvartill han hade fulla skäl, hvaremot det
långvariga fängelsestraffet var grundadt icke på bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
