Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERKERSKA OCH ERIKSKA ÄTTERNA. 43
och andevärlden. Finnarne älskade sång och skaldekonst, de besjöngo
sina gudar och hjältar i folkdikter och kväden, af hvilka en del be;
varats i folkets mun ända till vår tid och upptecknats under namn af
Kalevala-sångerna.
Lifvad af fromt nit beslöt konung Erik att omvända
finnarne till kristendomen och drog med en korshär till
Finland. Då finnarne ej ville öfvergifva sina fäders tro, slog
han dem i öppen strid och tvang de besegrade att mottaga
dopet. Detta tilldrog sig omkring 1157, sannolikt i Finlands
sydvästra del (n. v. Åbo län). Konungen återvände därpå till
Sverige men kvarlämnade svenska nybyggare och präster,
däribland biskop Henrik. Denne blef inom kort dödad af en
nyomvänd finne, som hyste agg till honom. Han dyrkades
sedermera såsom Finlands skyddshelgon.
Erik den heliges död. Återkommen till Sverige föll
konung Erik snart offer för ett lömskt öfverfall. Han satt
en dag och åhörde mässan i Östra Aros (n. v. Uppsala) kyrka,
då det kom bud, att en fientlig här var i annalkande. Erik
gick med en ringa hop sina fiender till mötes och stupade
efter ett tappert försvar, hvarpå hans hufvud afhöggs, 1160.
På den plats, där hans blod flöt, skall en klar källåder ha
uppsprungit ur jorden, och det blef en sägen, att underverk
skedde vid hans graf. I folkets ögon var han en helig man
och blef med tiden dyrkad såsom Erik den helige, Sveriges
skyddshelgon. På hans dödsdag (den 18 maj) firades årligen
en högtidlig åminnelsefest, ersmässan, och hans kvarlefvor
nedlades längre fram i ett dyrbart silfverskrin, som ännu
förvaras i Uppsala domkyrka. Hans fana ansågs bringa seger
och begagnades under den följande medeltiden såsom Sveriges
riksbaner; de dyraste eder aflades under åkallande af »Grud
och Sankt Erik konung».
Karl Sverkersson. Erik den heliges baneman, danske
prinsen Magnus Henriksson, fick ej länge njuta frukterna
af sitt dåd. Öfverallt i Svealand reste sig folket emot honom,
och möjligen har Karl Sverkersson i spetsen för östgötarne
förenat sig med svearne. Visst är, att troninkräktaren blef
slagen och dödad i närheten af Uppsala (1161) och att Karl
Sverkersson äfven af svearne blef vald till konung. Karl
Sverkersson var den förste konung i Sverige, som burit det
ärorika namnet Karl, fastän han i senare tider genom
missförstånd fått heta Karl den sjunde. Karl är ock den förste
konung efter Stenkils tid, om hvilken man med säkerhet vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
