Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONEN. VÄSTERÅS’ RIKSDAG. DALUPPROREN. 133
han förträffliga skrifter, hvilka spredos öfver hela landet.
Hans predikningar och skrifter väckte mycken oro i sinnena.
Många öfvertygades af hans ord, men andra förbittrades, och
stundom öfverfölls han midt under sin predikan med smädelser
och stenkastning. Konung Grustaf skyddade reformatorerna
mot deras fiender och understödde deras företag. Han bröt
väl ej ännu med påfven och den gamla läran, men han
afvisade med harm påfvens befallning, att Gustaf Trolle skulle
återinsättas på ärkebiskopsstolen; han utkräfde dryga skatter
och lån af biskopar, kyrkor och kloster samt afsatte af egen
makt tvenne myndiga prelater,
Peder Jakobsson (kallad
Sunnanväder), hvilken var utvald
till biskop i Västerås, och
domprosten därstädes mäster Knut.
Till ärkebiskop valdes af
domkapitlet Johannes Magni,
hvilken blifvit af påfven hitskickad
såsom legat för att stäfja det
lutherska kätteriet. Den nye
ärkebiskopen var en lärd men
svag och fåfäng man, som sökte
upprätthålla sitt anseende
genom yttre glans och ståt. Det
egentliga stödet för den gamla
kyrkan var biskop Brask; han var en klok och fosterländskt
sinnad man men en oförsonlig fiende till den nya läran.
Första dalupproret." Emellertid hade de afsatta
prelaterna Peder Jakobsson och mäster Knut begifvit sig till
Dalarne och började uppvigla dalkarlarne. Det kom väl ej
till resning, men dalkarlarne sände konungen en skrifvelse,
som innehöll skarpa förebråelser och slutade med orden: »Det
rätter eder fullkomligen efter.» Denna oro har blifvit kallad
första dalupproret. Men konungen red upp till Dalarne
och talade väl med allmogen på Tuna landsting, hvarefter
oron stillades (1525). De upproriska prelaterna, som flytt
till Norge, blefvo utlämnade åt konungen, dömdes såsom
landsförrädare till döden och afrättades. Dessförinnan fördes
de genom Stockholms gator ridande baklänges på utsvultna
hästar. Ärkebiskop Johannes Magni begaf sig med konungens
tillåtelse utomlands, stannade där och återsåg aldrig
fäderneslandet.
Gustaf I.-s hjälm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
