Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 NYARE TIDEN.
Nu började konungen öppet arbeta på reformationens
genomförande i Sverige. Han blef alltmer öfvertygad om den
nya lärans sanning och sade sig ej vilja därifrån afvika, så
länge hans hjärta vore helt och hans blod varmt. Han hade
äfven andra viktiga skäl att understödja den nya läran. Han
behöfde nödvändigt ökade inkomster och ville förskaffa sig rätt
att till rikets gagn använda den katolska kyrkans öfverflödiga
rikedomar, men detta kunde ej ske utan att påfvens och
prästernas makt krossades genom reformationen. I början gick
han varsamt till väga för att ej oroa den okunniga och lätt
vilseledda allmogen. Han ville ej medgifva, att det var
någon ny tro, endast att den gamla rensades från de påfviska
villfarelserna, och han öppnade för alla tillträde till
sanningens källa genom att utgifva nya testamentet i svensk
öfversättning, 1526. I detta stora verk hade troligen Olavus
Petri största andelen.
Andra dalupproret. Men i samma mån som reformationen
gick framåt, tilltog äfven förbittringen hos den gamla
kyrkans anhängare. De satte sitt hopp till allmogen, af hvilken
en stor del ännu höll fast vid den gamla tron, och i synnerhet
till dalkarlarne. Dessa hade under unionstidens strider vant
sig vid själfsvåld och trots och voro snara att gripa till
vapen mot sin öfverhet, då de af en eller annan anledning
voro missnöjda. I de nordliga dalasocknarna uppträdde i
början af år 1527 en ung man, som gaf sig ut för Sten Sture
d. y:s äldste son Nils. I verkligheten var han en bonddräng
vid namn Jöns, hvilken begått stöld och rymt från sin herre;
men den listige skälmen såg bra ut och förstod så väl lägga
sina ord, att många bland dalkarlarne trodde på honom.
Han blef därför kallad daljunkaren. Äfven i Norge fick han
medhåll och förlofvade sig med en förnäm norsk fröken.
Gustaf behandlade dalkarlarne med mycken foglighet och
sökte först med goda ord bringa dem till förnuft men
förgäfves.
Yästerås riksdag 1527. För att göra ett slut på oron och
vinna ständernas stöd, utlyste Grustaf en allmän riksdag i
Västerås. Där sammankom i juni 1527 en .stor mängd folk
af alla samhällsklasser: rådsherrar och biskopar, frälsemän,
präster, borgare, bergsmän och menig allmoge. Ständerna
sammanträdde i klostersalen, och konungen lät först sin
kansler uppläsa en redogörelse för rikets tillstånd. Han
jpåminde dem hvad han gjort och lidit för rikets bästa; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
