Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN EMELLAN SIGISMUND OCH HERTIG KARL. 175
med ed lofva att vara honom lydiga och att en för alla och
alla för en ansvara för riksdagsbeslutet. Detta beslut
kringsändes därpå öfverallt i landsorten och underskrefs af alla
folkklasser; trots konungens protester sattes det ock i verket
öfver hela riket med undantag af Finland, hvarest Fleming,
stödd på en stark krigsmakt, framhärdade i sitt trots.
Arboga riksdag. Inbördes krigets utbrott. Flemings
motstånd kunde ej brytas utan våld. Hertigen ville också
tvinga honom med vapenmakt, men härtill vägrade rådet
att medverka. Då förklarade hertigen, att han ville tills
vidare nedlägga regeringen, och vädjade åter till en allmän
riksdag. Sigismund uppdrog nu regeringen åt rådet och
förbjöd riksdagen. Det oaktadt sammankommo ständerna på
hertigens kallelse i Arboga 1597, men blott en rådsherre
infann sig. Det var första gången ständerna handlade på
egen hand, oberoende af rådet; de visste ej, om de ägde rätt
därtill, men bönderna nödgade med hot och larm de
mot-sträfviga att gifva efter för hertigens vilja. Det beslöts
sålunda, att man skulle stå fast vid Söderköpings beslut och
straffa dem, som ej rättade sig därefter. Ständerna bådo
hertigen förlika sig. med rådet, men dess förnämsta
medlemmar begåfvo sig inom kort till Polen.
Det hade alltså efter hand kommit till fullständig
brytning mellan hertigen och ständerna å ena sidan, konungen
och rådet å den andra. Det inbördes kriget hade redan
1596 utbrutit i Finland, där allmogen i Österbotten,
Tavastland och Savolaks reste sig emot Flemings och hans
krigsfolks förtryck. Detta krig, kalladt Klubbekriget, fördes å
ömse sidor med stor grymhet och slutade med böndernas
nederlag. Kort därpå afled Fleming och efterträddes af Arvid
Stålarm, som med framgång försvarade Finland mot hertigen.
Ännu ett försök gjordes till fredlig uppgörelse; men
då konungen fordrade, att hertigen skulle underkasta sig,
och denne, att konungen skulle infinna sig i Sverige utan
krigsmakt, så blef ingenting däraf, och man vädjade slutligen
till svärdet. Den kamp, som förestod, var afgörande ej blott
för Sveriges framtid; den var af stor vikt för hela Europa,
ty på den berodde, om Sverige skulle återföras i katolska
kyrkans sköte eller blifva en af protestantismens förkämpar
i den stora religionsstrid, som förestod i Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
