Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
NYARE TIDEN.
Sigismunds andra besök och afsättning*.
Sigismunds andra besök. Medan hertig Karl rustade
sig till försvar, samlade Sigismund en styrka af omkring
5,000 man och begaf sig, åtföljd af denna och de svenska
flyktingarne, från Danzig till Kalmar, sommaren 1598. Planen
var, att hertigen skulle samtidigt anfallas af Stålarm med
finnarne; dessa landstego ock på kusten af Boslagen, men
de kommo för tidigt och måste genast återvända till Finland.
Bättre framgång hade konungen själf. Kalmar öppnade sina
portar, Stockholm förklarade sig för honom, så ock adeln
och krigsfolket i större delen af Götaland. Sigismund var
Sveriges laglige konung, och många fosterlandsvänner ansågo
för en plikt att hjälpa honom. Karl åter hade sitt förnämsta
stöd i sitt hertig dome; dalkarlarne ställde sig på hans sida,
och allmogen öfver hela riket var honom tillgifven. De båda
härarna närmade sig hvarandra i Östergötland. Efter
fruktlösa underhandlingar ryckte hertigen mot Stegeborg, där
konungen befann sig med sin här. Här blefvo hertigen och
hans folk kringrända af polackerna och hade varit förlorade,
om konungen velat eller förstått begagna sina fördelar. Men
han lät hertigen undkomma. Kort därpå anlände hertigens
flotta till Stegeborg, och konungen drog sig inåt landet till
Linköping. Hertigen följde efter med sin här och gjorde
ett anfall på de kungliga trupperna, som voro uppställda nära
staden vid broarna öfver Stångån, stora och lilla Stångebro.
Efter en häftig strid måste den kungliga hären vika på alla
punkter. Konungen begärde nu stillestånd och erhöll det,
på villkor att han genast utlämnade till hertigen de fem
rådsherrar, som följt honom från Polen, nämligen Erik Sparre,
Grustaf och Sten Banér, Ture Bielke och Göran Posse. Därpå
återupptogs underhandlingen, och ett fördrag afslöts i
Linköping. Genom detta fördrag utf aste sig konungen att glömma
det framfarna och bortsända sitt utländska krigsfolk; han
skulle begifva sig till Stockholm för att öfvertaga styrelsen
och inom kort sammankalla riksdag. Men nu liksom 1594
afgaf Sigismund enskildt den förklaring, att hans ed vore
kraftlös, och i stället för att fullgöra sina löften afseglade
han till Kalmar och därifrån tillbaka till Polen, besluten
att snart återvända med en starkare krigsmakt. Han återsåg
aldrig mer sitt fädernerike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
