Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 NYARE TIDEN.
ningsvärdt rum, tack vare sina goda undervisningsanstalter
och sin lifliga beröring med det öfriga Europa. Att Sverige
det oaktadt stannade efter de större staterna i Europa, hade
sin grund i dess fattigdom och ringa befolkning samt dess
öfveransträngning under de täta krigen.
Konungamakten. Statsförfattningen var ännu ej
närmare bestämd genom en regeringsform — ty 1634 års
regeringsform rörde mera förvaltningen. Så mycket lättare var
det för konungarne att göra sina personliga egenskaper
gällande. Konungamakten hämmades visserligen i sin
utveckling genom de två högadliga förmyndarregeringarna
1632—1644 och 1660—1672 samt genom ständernas växande
betydenhet; men den tvedräkt, som efter trettioåriga krigets
slut utbröt mellan frälse och ofrälse, mellan högadeln och
lågadeln, kom konungamakten till godo. Både Kristina,
Karl Gustaf och Karl XI kallades till skiljedomare mellan
de båda partierna, den sistnämnde erhöll en diktators makt
för att genomföra reduktionen och begagnade sig af denna
makt till att genomföra ett fullkomligt envälde. Den
stränghet, hvarmed reduktionen sattes i verket, och den
godtycklighet, hvarmed Karl XII under sina ständiga krig förfogade
öfver alla folkets krafter, gjorde enväldet hatadt och beredde
dess fall.
Rådet och förvaltningen. Riksrådet blef under denna
tid ej blott en rådgifvande utan äfven en förvaltande
myndighet, ett ämbetsmannakollegium med ständigt säte i
hufvudstaden. Därigenom växte dess makt, men på samma gång
försvagades det genom inre oenighet, tills Karl XI upphäfde
dess forna myndighet. Statsförvaltningen ordnades med
strängt inre sammanhang först af Axel Oxenstierna, hvilken
gjorde rådet till förvaltningens medelpunkt, sedan af Karl XI,
som satte konungamakten i rådets ställe (se ss. 218, 263).
All enskild kommunal verksamhet kom under statens och
ämbetsmännens förmynderskap, och styrelsens alla trådar
samlades på en punkt, i hufvudstaden. En dylik
samhällsordning plägar kallas centralisation.
Riksdagen. Äfven vid riksdagen hade ämbetsmännen
mest att säga. Riksdagen gjorde under denna tid stora
framsteg, den stadgades både i anseende till rättigheter och
sammansättning. De fyra riksstånden på allmän riksdag
blefvo ansedda för svenska folkets enda lagliga målsmän,
och andra slags möten, såsom utskottsmöten och
landshaps-möten, kommo slutligen ur bruk. Riksdagen fick allt större
inflytande på rikets angelägenheter; detta inflytande nådde
sin höjd under Karl XI:s förmyndarregering, hvilken kan
betraktas såsom en inledning till frihetstiden, men därpå
inträdde med Karl XI:s envälde ett afbrott för någon tid.
Ståndsstriden. Bland de fyra riksstånden hade adeln
genom sina stora privilegier och godsförvärf ernått en för
de öfriga stånden hotande öfvervikt. En stor del af Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
