Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOGRAFISK ÖFVERSIKT. 297
jord kom i adelns händer såsom egendom eller förläning, och
denna jord var till en god del skattefri. På nästan alla
områden af samhällslifvet fick adeln företrädesrättigheter
framför de ofrälse (se s. 248), och flera af dessa .rättigheter
voro för de andra samhällsklasserna kränkande. Ännu större
voro de företräden, som tillkommo grefvar och friherrar; de
utgjorde en aristokrati inom själfva adeln. Därigenom
väcktes-afund och ovilja hos den talrika lägre adeln, som därför
förband sig med konungamakten och de ofrälse stånden till
högadelns störtande.
1 spetsen för de ofrälse stånden gick prästerskapet,
som ägde större bildning än de öfriga och hade utmärkta
ledare. Äfven borgarståndet fick alltmera betydenhet och
deltog med kraft i striden emot stormansväldet. Allmogen
var den samfundsklass, som mest led af adelns privilegier
och hårdast drabbades af de växande skattebördorna och ut~
skrifningarna. Ännu värre var, att adeln genom köp eller
förläning kom i besittning af de si älf ägande böndernas
skatteräntor till kronan och begagnade sig häraf till att beröfva
dem deras äganderätt. Allmogens borgerliga och politiska
frihet var i fara och därmed en af grundvalarna för Sveriges
samhällsskick.
Allt detta förändrades genom reduktionen. Denna var
liksom förmyndarräfsten egentligen riktad emot högadeln,,
hvilken med ens förlorade sina rikedomar och därigenom
störtades från sin förra maktställning. Men reduktionen
utsträcktes efter hand till de små förläningarna och träffade
därigenom äfven den lägre adeln hårdt. Adeln blef efter
reduktionen till största delen fattig, den lefde af statens
ämbeten och konungens nåd. Adelskap samt grefve- och
friherrevärdigheter utdelades frikostigt äfven af Karl XI
och Karl XII, men de åtföljdes ej längre af förläningar.
Adelns företrädesrätt till ämbeten kvarstod, men ofrälse män
började mer än förr användas i ämbeten och tjänster. Adeln
hade väl ännu ensam rätt att besitta säterier och andra
frälsegods, men för öfrigt bortföll dess förra skattefrihet, liksom ock
dess patronatsrätt och dess privilegier inom rättskipningen.
Den skarpa skillnaden emellan adeln och de ofrälse stånden
förminskades både vid riksdagarna och i samfundslifvet.
Skattebönderna frigjordes ur adelns händer och återfingo sitt
omedelbara förhållande till kronan; härigenom var det svenska
bondeståndets borgerliga och politiska själfständighet räddad.
Geografisk öfversikt.
Sveriges välde utvidgades hastigt genom fredssluten i
Stolbova, Altmark, Brömsebro, Osnabruck och Roskilde och
hade efter sistnämnda fred nått sin största utsträckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
