Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
NYARE TIDEN.
Återblick på partitiden.
Jfr sid. 333: Frihetstidens samhällsskick.
De nordiska rikena och Ryssland. Under detta
tidehvarf fullföljde Ryssland med framgång sin politik att söndra
och försvaga de nordiska rikena. Sedan Ryssland med
Danmarks tillhjälp störtat Sverige från dess stormaktsställning,
sökte det, ehuru förgäfves, tre särskilda gånger indraga
Sverige i krig med Danmark och omintetgjorde 1743 nlanen
att förena Nordens kronor på samma hufvud. Då Katarina II
besteg Rysslands tron, återknöt hon de gamla*förbindelserna med
Danmark, som nu i lång tid blef Rysslands trogne bundsförvant;
med dess bistånd arbetade hon på Sveriges underkastelse, men
hennes planer omintetgjordes genom Gustaf Hirs snille och
mod. Danmarks långvariga förbund med Ryssland blef illa
lönadt af kejsar Alexander. Sedan han med Danmarks bistånd
bemäktigat sig Finland, slöt han fred med Sverige utan att
bekymra sig om Danmarks intressen. Några år därefter
förband han sig med Karl Johan och lönade Danmarks många
tjänster med Norges förlust. Däremot har samme kejsare
visat Karl Johan en orubblig trofasthet.
Men i trots af Rysslands söndringspolitik började de
nordiska folken alltmer närma sig hvarandra och inse sina
gemensamma intressen. Både Hattar och Mössor önskade stå på
god fot med Danmark, och den danska regeringen bemödade
sig uppriktigt om Sveriges vänskap, ända tills Katarina II
indrog Danmark i sitt nät. Därpå föranledde den väpnade
neutraliteten nya förbindelser emellan de nordiska rikena
(1780, 1794 och 1800), men Sveriges planer på Norge
omöjliggjorde en varaktig vänskap.
Den politiska utvecklingen. Under stormaktstiden
hade Sveriges statsförvaltning fått sin fasta ordning;
under partitiden blef Sveriges statsförfattning närmare
utvecklad och bestämd. Men det skedde icke på lugn och
fredlig väg utan genom en följd af partistrider och
statshvälfningar; icke mindre än fyra gånger inom 90 år blef
författningen väsentligt förändrad, nämligen 1719, 1772, 1789
och 1809, och dessa förändringar vacklade mellan republik
och envälde, mellan själfsvåld och despotism. Härigenom
förvärfvades en rik politisk erfarenhet, man lärde känna Jbåde
partiväldets och enväldets missbruk, och därför, då man
slutligen 1809 gick att upprätta ett verkligt konstitutionellt
styrelsesätt, förstod man att skaffa sig garantier emot nämnda
missbruk. Sålunda är vår nuvarande statsförfattning frukten
af frihetstidens och den gustavianska tidens hvälfningar,
strider och misstag.
Det var dock ej blott statsskicket, som utbildades
genom dessa strider; detsamma var förhållandet med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
