Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOGRAFISK ÖFVERSIKT.
389
borgerliga lifvet och ståndsväsendet. Under
frihetstiden tillkämpade sig präster och borgare en inflytelserik
ställning vid sidan af adeln, och då Gustaf III 1789 behöfde
allmogens stöd, höjde han detta stånds borgerliga ställning.
Slutligen, då landet 1809 stod vid undergångens rand,
efterskänkte de högre stånden frivilligt de flesta af de privilegier,
som ännu skilde dem från allmogen. Ståndssplittringen
fortfor dock ännu länge vid riksdagen.
Den ekonomiska utvecklingen i landet hade liksom den
politiska lidit af täta rubbningar och afbrott. Efter nöden
vid Karl XILs död kom i de följande årtiondena en hastig
uppblomstring, hvilken dock i följd af krigen ooch styrelsens
misstag lika hastigt förtvinade på 1760-talet. Åter inträdde
genom Grustaf IILs myntreglering och den väpnade
neutraliteten en gynnsam tid för näringslifvet, men missväxter och
krig gjorde slut på välmågan, och under 1808 års krig steg
nöden till sin höjd. Den lönande smyghandeln med England
åren 1810—1812 framkallade för tillfället en stor liflighet i
rörelsen, men efter freden 1814 blef förlägenheten så mycket
större. — Dessa hastiga omkastningar inverkade ofördelaktigt
på landet och folket; de hindrade det jämna, lugna
framåtskridande, som beror på omtanke och sparsamhet, och alstrade
ömsom nöd, ömsom öfverdåd, vingleri och lättsinne. Vanan
att lefva öfver sina tillgångar inrotade sig, i synnerhet under
Hattarnes styrelse och på Gustaf IILs tid; det onda
förvärrades genom exemplen från ett slösande, lättfärdigt hof
samt efterapningen af utländska seder.
Geografisk öfversikt.
Sverige hade redan i slutet af förra tidehvarfvet gjort
de förluster i landområde, hvilka stadfästes genom fredssluten
1719, 1720 och 1721. Därigenom gick först en stor del af de
tyska eröfringarna förlorad, nämligen Bremen och Verden
till Hannover samt Vor-Pommern söder om Peene jämte
Stettin, Damm och Gollnow samt öarna Usedom och Wollin
till Preussen; af det återstående blef Wismar med område
1803 förpantadt till Mecklenburg och det öfriga Pommern
med Eugen 1815 afträdt till Preussen. Till Ryssland
.af-stodos Ingermanland, Estland och Livland med Ösel
1721 samt Finland i tre omgångar: 1721 sydöstra Karelen
(stycken af Viborgs och Keksholms län), 1743 landet öster
om Kymmene-älf och Saima jämte Nyslott samt 1809 hela
det öfriga Finland med Åland och därtill ett stycke af
svenska Västerbotten och Lappmarken. Sveriges yttre
ställning blef härigenom mycket vådlig men betryggades åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
