Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den betjänt, som nyss talat till honom, aflägsnade
sig — af belefvenhet, eller möjligtvis också därför, att
han icke var angelägen att stå under sin husbondes
uppsikt — i riktning mot gårdsporten och lagade sig i
ordning att tända sin pipa. Kirsanov sänkte hufvudet och
fäste blicken på trappans maskätna fotsteg; en stor
kyckling med brokig fjäderbeklädnad vandrade där högtidligt
fram och tillbaka och satte med fasta steg sina långa,
gula fötter på tiljorna; en katt, öfver hela kroppen
beströdd med aska, betraktade honom med ett föga
vänskapligt utseende från höjden af balustraden, där han
satt nedhukad. Solen brände hett; från det mörka rum
som tjänade såsom förstuga till krogrummet, utdunstade
en lukt af nybakadt bröd. Kirsanov började drömma:
»Min son... kandidat... Arkascha[1]», sade han för sig
själf; dessa tankar gingo icke ur hans hufvud. Han
påminde sig sin hustru: »Hon lämnade oss allt för
snart», mumlade han sorgset. I detta ögonblick slog en
stor dufva ned på vägen och gick med snabba steg för att
dricka ur en vattenpöl utmed en brunn. Kirsanov
började rikta sin uppmärksamhet på henne; men hans öra
urskilde redan på afstånd bullret af ett åkdon...
»Det är kanhända er herr son», sade betjänten, som
skyndsamt kom ut genom inkörsporten.
Kirsanov reste sig plötsligen och riktade sin blick
mot landsvägen. En tarantass, förspänd med tre hästar,
visade sig efter en stund. Omedelbart därpå syntes
randen af en studentmössa, som öfverskyggade de kära
dragen af ett väl bekant ansikte...
»Arkascha! Arkascha!» utropade Kirsanov och
började springa, med upplyfta händer. Några ögonblick
därefter hvilade hans läppar på den unge kandidatens
skägglösa, solbrända och dammiga kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
