Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för dylika; det var ej så länge sedan han drömde på
samma sätt som nu, under det han på gården till
värdshuset väntade på sin son, och hur stora förändringar
hade icke sedan dess inträffat! Hans förhållande till
Arkadi, som då ännu var obestämdt, hade nu utvecklat
sig till klarhet... men på hvad sätt? Hans hustru,
som han förlorat, framstod för hans inbillningskraft, icke
sådan, som hon varit under de sista åren af sitt lif, icke
såsom en välvillig hushållerska med sin klara och
vänliga blick utan i skepnaden af en ung flicka med smärt
växt, oskyldig och bedjande blick och håret lagdt i tjocka
flätor öfver en nacke, som liknade ett barns — med ett
ord sagdt sådan, som då han såg henne för första gången,
under det han idkade studier vid universitetet. Han
mötte henne en gång i trappan i det hus, där han då
bodde, och kom att ofrivilligt stöta till henne; då vände
hon sig om för att bedja om ursäkt och sade i sin
förvirring: »Förlåt mig, min herre!» — hon sänkte
hufvudet, smålog och började springa, som om hon gripits af
en plötslig förskräckelse, men sedan, i trappans
krökning, kastade hon en hastig blick på honom, fick ett
allvarligt utseende och rodnade. Och vidare hans första
besök hos henne, då han var så försagd och skygg, de
halfva antydningarna, de förstulna blickarna, ögonblicken
af tvifvel och bekymmer, därefter passionens hänförelse
och slutligen lyckans berusning... Hvart hade allt detta
tagit vägen? Sedan han väl gift sig med henne, hade
han känt sig så lycklig som möjligt... »men ingenting
går upp mot dessa första ljufva ögonblick af lycka»,
sade han till sig själf, »och hvarför få de icke räcka för
beständigt och upphöra först med lifvets slut?»
Han försökte icke komma på det klara med denna
tanke, men han skulle hafva velat kvarhålla, fängsla
denna lyckliga tid med något lämpligare medel än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
