Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bar prägeln af en föraktfull fasthet, och hon sade till
sig själf: »Nej, nej, nej!» Efter middagen gick hon med
de öfriga ut i trädgården; och då hon såg, att Bazarov
önskade tala med henne, gick hon några steg i förväg
och stannade.
Han gick ännu med nedslagna ögon, då han
närmade sig henne och sade med dof röst till henne:
»Jag måste bedja er om förlåtelse. Det är icke
möjligt annat, än att ni är ond på mig.»
»Nej, jag är icke förtörnad på er», svarade fru
Odintsov, »men jag är ledsen.»
»Så mycket sämre. I alla händelser är jag
tillräckligt straffad. Min ställning är — ni måste medge det
— så ledsam som möjligt. Ni skref till mig: »Hvarför
resa härifrån?» Och jag hvarken kan eller vill stanna
här. I morgon är jag borta.»
»Ievgeni Vassilitsch, hvarför...»
»Hvarför jag reser?»
»Nej, det var icke det, som jag ville säga.»
»Det förflutna kommer icke åter, Anna
Sergeievna..., och detta skulle förr eller senare inträffa. Ni inser,
att det är alldeles nödvändigt, att jag begifver mig bort.
Jag skulle kunna stanna kvar endast under en
förutsättning. Denna förutsättning skall aldrig bli verklighet.
Förlåt min djärfhet; men det är ju så: ni älskar mig
icke och skall aldrig älska mig?
Bazarovs ögon blixtrade en kort stund under hans
svarta ögonbryn.
Anna Sergeievna svarade icke. »Denne man
skrämmer mig», sade hon till sig själf i detta ögonbick.
»Farväl!» sade Bazarov till henne, liksom om han
gissat hennes tanke, och styrde sin kosa mot
hufvudbyggnaden.
Anna Sergeievna följde efter honom med långsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
