Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
steg. Hon ropade på Katia, tog hennes arm och
lämnade henne icke under eftermiddagens lopp. Hon
deltog icke i spelet, skrattade tvunget och vid minsta
anledning, hvilket icke öfverensstämde med hennes bleka
och om trötthet vittnande utseende. Arkadi förstod
ingenting häraf utan åsåg det på samma sätt som alla unge
män, det vill säga, han frågade ständigt sig själf:
»Hvad kan detta betyda?» Bazarov hade stängt sig
inne i sitt rum. Han kom likväl ned till tebordet. Fru
Odintsov skulle gärna ha velat yttra några vänliga ord
till honom, men hon visste icke, hvad hon skulle säga.
En oförutsedd omständighet kom henne väl till pass:
hofmästaren anmälde Sitnikov. Det skulle vara svårt
att noggrant skildra det besynnerliga sätt, på hvilket
den unge progressisten gjorde sitt inträde i salongen.
Ehuru han med en oblyghet, som var honom egen,
beslutit att göra ett besök hos en dam, som han knappast
kände, som aldrig bjudit honom dit men hos hvilken,
efter hvad han visste, några begåfvade personer, bekanta
till honom, befunno sig för tillfället, var han icke dess
mindre förfärligt rädd; i stället för att framsäga de
ursäkter och artigheter, som han hade i beredskap,
framstammade han något slags tokprat, i det han yttade,
att Evdoxia Kukschin skickat honom för att skaffa sig
underrättelser om Anna Sergeievna, och att Arkadi
Nikolaievitsch alltid uttalat sig med de största loford
angående den sistnämnda. Han kom af sig, då han
som bäst gick på med dessa dumheter, och tappade
hufvudet till den grad, att han satte sig på sin egen
hatt. Då man emellertid icke visade honom på dörren
och Anna Sergeievna till och med presenterade honom
för sin tant och syster, började han snart åter att pladdra
som vanligt. En uppenbarelse af den mänskliga
dumheten har ofta sin nytta med sig här i världen; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
