Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedstämmer de strängar, som blifvit allt för hårdt spända,
och lugnar allt för inbilska och själfkära föreställningar,
därigenom att den påminner om att dumhet och snille
hafva ett gemensamt ursprung och nästan likna
hvarandra. Sitnikovs besök gaf åt allt i huset en alldagligare
— och enklare — prägel, till och med så, att en hvar
hade bättre matlust vid supén, och man skildes på
kvällen en halftimme tidigare än vanligt.
»Nu», sade Arkadi, där han låg i sin säng, till
Bazarov, som äfven gjorde sig i ordning att gå till hvila,
»kan du upprepa, hvad du en gång sade till mig:
’Hvarför är du så ledsen? Det kommer sig tvifvelsutan däraf,
att du fullgjort någon helig plikt.»
Sedan en tid tillbaka hade de två unga männen
tagit till vana att gnabbas halft vänskapligt, halft bittert
— ett säkert bevis på ett doldt missnöje och misstankar,
som man vill dölja.
»Jag reser i morgon till min far», sade Bazarov.
Arkadi intog en halft sittande ställning och stödde
sig på armbågen. Denna nyhet öfverraskade och gladde
honom på samma gång.
»Ah!» svarade han; »och det är därför, som du är
så ledsen?»
»Den, som vill veta för mycket, åldras fort»[1], sade
Bazarov och gäspade.
»Och Anna Sergeievna?» återtog Arkadi.
»Nå väl, hvad? Anna Sergeievna?»
»Min mening var: låter hon dig resa?»
»Jag har ej tagit tjänst hos henne.»
Arkadi blef tankfull, och Bazarov vände sitt ansikte
mot väggen.
De båda vännerna voro tysta under flera minuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
