HOLOFERNES inträder. Uppbyggligt lefverne! J sko- och småsvenner, som Väringarne kalla er - heter sådant att städa? att ställa i ordning, först för den främmande Gesandtens ankomst, och se’n för den främmande Kungens? - Sätta sig der, på blankaste förmiddagen, att i svalg och dryckenskap skrala en visa - och hvilken visa! Ingen skymt af moral; ja, betraktar man henne vid ljus, så är hon full af gudlösheter. DEN FÖRSTE GUITARRSPELAREN. Vi påminte oss blott som hastigast, i all oskuld och tacksamhet, den store Richard Lejonhjertas ädelmod, att taga denna ö från Grekerna och skänka den åt oss, när det krämarpacket ej ville proviantera hans flotta. HOLOFERNES. Persilja! När han gaf Cypern till julklapp åt vår allernådigste Lusignan, som var jagad från Jerusalem och husvill, tänkte han då att der inrätta en fristad för junkrar, som tillåta sig ett så ochristligt jubel, under det Saracenerna uppsökt oss äfven i vår nya hemort? DEN FÖRRE. Stränge Riddare! Den oöfvervinnlige Konung Amundus är ju redan landstigen, som vi nu på morgonstunden fått höra; hvem behöfver då vara rädd för Turkar och Hedningar? HOLOFERNES. Pratmakare! så var åtminstone rädd för Drottningen, som du förmodligen tror befinna sig i andra flygeln; jag säger er,