inqvartering i Saracenerna, liksom fordom på samma ställe i Gergesenska svinen? WULF. Som du vill! Det kan väl hända, att jag i Amundi tjenst blifvit något förmycket van vid versmått. - Du qvarblef, menar jag, alltigenom hos din Lusignan? HOLOFERNES. Ja, jag har följt honom i nöd och lust; det sista vill säga, hit Öfver till Cypern. Kunde vi nu blott slå ifrån oss alla Palästina-griller! Men det olycksaliga Jerusalem förföljer oss som en hederssak, ett ideal. I allt annat befinna vi oss förträffligt. WULF. Det bär nog syn för sagen. Bevara mig! hvad du har fetmat! HOLOFERNES. Du ser, att min själ oupphörligt vidgar sina gränsor. Ju större hon blir, desto större utrymme fordrar hon. WULF. Din näsa har också blifvit betydligt rödare. HOLOFERNES. Ett återsken af den invärtes brand, som beledsagar all själsstorhet. Eller menar du, att jag för ro skull har under mitt befäl Konungens lifvakt, Cyperns landstorm och alla de kongliga vingårdarne?