FLORINNA, med en vördnadsfull nigning. Min Konung och min Fader! höga Drottning! All frid och trefnad af en lycklig morgon Er samfäldt vederqvicke! - Här jag står, Att vidare befallning få. KONUNGEN efter en djup suck. Min dotter! Hvi fortfar du, att göra oss bekymmer? FLORINNA. Hvad kan jag göra till din glädje, Fader? KONUNGEN. Var dotterlig, var öppen, framförallt Äg för Forella - ty hon är det värd - En systers hjerta och en systers tunga FLORINNA. Med bägge vill jag gerna henne möta. KONUNGEN. Du vill det? - Sanning! Allt jag vet. - Du vill det? Och har så grymt dock sårat henne nyss! FLORINNA. Om jag det har, din vrede jag förtjenar.