Från sina ställningar till marken fällda, Och hon det angaf som Florinnas verk... DROTTNINGEN uppbragt. Och trädgårdsmästarn skyllde på Forella, Men tillägg, att hon gråtande besvurit Florinna om förtegenhet, - och mera Du trodde på din träl, än på din drottning. Oväntadt var, att derom nu bli påmint! Välan, min herr Gemål! det står dig fritt, Att om den visa Sysis´ fosterdotter Det värsta tänka, - kanske om mig sjelf; Tag hjelp dertill af ögontjenare, - Vin-stånkan Holofernes, till exempel; Men tag i tu med din prinsessa dock, Och det förutan skämt - det råder jag! Jag derför henne just på denna stund Har hitbeställt, att i min öfvervaro Förmanas, näpsas, och sist underrättas, Att, fastän nu, på allt upptänkligt vis, Vårt hela hof vi nödgas utstoffera För äfventyrarn ifrån Syrien, Kan ej åt henne något nytt bli sydt. Hvad småting äro ej, för henne, moder, Baldrägter, hufvudbonader, brodering! Är hon så flärdfri, som du tror, dess bättre; Är hon det icke, så blir lämpligt straff Att falla i sitt eget sluga garn Genom vänstra sidodörren inträder