87 SYSIS. En dufva är hon; dufvor tål jag ej. - Farväl! En Sphinx-prestinna, tyst jag verkar l det fördolda till min Gudoms ära. Yar troget mig behjelplig! Inga medel Till sådant mål må skys. Den enda dygd Är sjelf-enstämmighet, är conseqvens; Det enda samvete, medvetandet Deraf. Gdr. DROTTNINGEN ser efter henne. Hah! - Att det lättnar mig om bröstet Hvar gång, som du begifver dig din kos! - Du växer, gumma! Med hvad öfvermod Du djerfs behandla mig! -- Men, likagödt! Jag tackar dig; af dig jag lärt mig mycket. Dock ser jag väl, att när jag spelat ut Med andra, blir mitt sista spel med dig. Och då? - Du menar mig ditt verktyg vara; An om du slutligen är mitt? Du vill Igenom mig på thronen lyfta opp Ett mörkt system, af griller sammanväfdt; Men andra äro mina planer. Sista Besväret är, att tänka upp, hur åter Man skall från sina verktyg ledig bli. De döda tala ej - och alldenstund Min riksfältherre ej förmådde segra, Han gjorde mig sin visst ej minsta tjenst Med det, att ej han lefde och blef fången.