88 Nu kan ej han förråda mig. - Men bort Till fest-anstalterna! - Med dem bestyr Nu Spinamonte; säll af denna flärd, Som mygg af dans i solsken. - Nalkas, öde! Hvad var Zenobia väl mer, än jag? Jag öfver henne står i mod och kraft; Ja, hvad än hända må, jag aldrig skall Som hon, engång, min storhet öfverlefva, Och ingen boja skall, om än af guld, På mig af någon Aurelianus läggas. <tab>Går. * Florinnas Rum. Florinna, vid en sybåge. Lila, med ett pergament-manuscript i handen. LILA läser. «Bland ekar och branter höga, Der faller strömmen så strid; Der skåda två högblå ögon Allt ned utfor borgens lid. Der bor den enda, den rena, Hvar morgon och afton ny - Du vet nog, hvem jag törs mena, Den enda mig tröst kan fly! Så riddarn qvad vid bergets fot; men ofvan Ur löfrik slottspark klang den skönas röst: Bland viden i dalen djupa Står qvarnen i strömmens drag;