111 Ur sjön af plymer, perlor, blommor, siden. -> Men, skall jag mina ögon tro? Ni sjelf Närvarande, som bal-gäst? DEOLÄTUS. Sällsamt nog! Mig lockade i qväll deri dansmusik, Som härifrån så vidt kring parken höres; Och drog mig, lik en barnaflock af toner, Med späda, lena händers tvång hitin. Fösrann! ej alltid halka dessa ljud Blott ytligt öfver själen; någongång De likna vårens första sommarstrimmor, Och sticka ner, helt varmt, uppå den is, Hvaraf i själens djup vår känsla spärras. Då erfar hon, att ofvan hårda täcket Än leka qvar de fordna nöjens makter; Då vakna minnen, som inunder sofvo; Och snart blir allt det lif, som frusit in, Pånytt en rörlig flod, der hjertat skjuter En nybyggd barkbåt ut, med hissad vimpel, Till segelfärd åt alla feers land. CYPRINO. Rätt, att så menskligt ni till mensklig gamman Steg ned! Men gif full fart åt denna färd; Sväng' med en skönhet om, på egna fötter! Då skall ni känna, hur man seglar friskt.