113 Som bakom henne yfs, af Spinamonte I spåren ledd vid fingerspetsarne. DEOLÄTUS. De skiljas åt - och hitåt trippar han. SPINAMONTE ropande åt skäaksvenner utom scenen. Förfriskningar! - Jerusalems-pokalen! Till Deolätus, läspande. Nå ändtligen! Väl mött, Herr Troubadour! Jag sökt er hela qvällen, att er tolka Min sympathi, min glödande beundran. DEOLÄTUS. Det vore mycket! SPINAMONTE. Se, jag idkar sjelf De ädla ProvenQalers konst; mitt mönster Yar än Bernard de Yentadour, och än Bertrand de Born; men hädanefter blir Blott ni min mästare, min förebild. DEOLÄTUS. Men, hvad är er bekant om mina sånger? SPINAMONTE. Man sagt, att Arnaut Daniels manér De likna, men dock högt det öfverträffa Atterboms Dikter. III.