115 AMUNDUS uppreser sig och mottager pökälöfl. Med helig vördnad mina läppar fästas Vid samma gyllne rand, som vidrört deras: O, må för oss, min konungslige broder, Snart öfver Salomonska Templet gry Den dag, då vi från Musulmännen rycka Den Högste Mästarns graf, och deras graf, Ånyo skärad; herrlig segerdag! Ny fanfar. DROTTNINGEN. I er vi se den sälla dagens hopp, Som ock på denna dystra mellantid Strör morgonstrimmor af ett bättre fjerran. AMUNDUS. Med enighet, med trofasthet, min franka, Vi närma oss till detta fjerran snabbt; Men hur man skall försötma väntans-tiden Med glädtigt njutande af sköna stunder, Deri man undervisning får af Er, Och dricker läran in med alla sinnen! DROTTNINGEN. Hvad här ni ser, är sinnbild af vår vilja, Att värdigt helsa er; men likaså En sinnbild af vår torftiga förmåga, Och hur af brådska den blef öfverrumplad.