116 AMUNDUS. I prakt och smak er fest, liksom ert hof, Ej har sin like. FORELLA. Ja, Herr Kung! min Mamma Ej frågat efter, hvad hon kostat på oss; Och kan ni gissa priset på mitt halsband? Mitt skärp? DROTTNINGEN förläget smäleende. Hvad, tvifvelsutan, lättast dock Ni gissar, är det goda barnets mening: Att för så kärt tillfälle ingenting Vi anse bort nog dyrbart och nog kostsamt. Hviskar till Forella. Blif vid din läxa, tossa! AMUNDUS. Så jag strax Förstod den vänliga Furstinnans ord. DROTTNINGEN. Min frände! lifvet flyr - och nu jag lefver Allenast för en Moders pligter; skattar En kronas makt så långt blott, som den ger Åt moders-önskningar ett större spelrum. AMUNDUS. Det största kan, med skäl, för dem ni fordra,