125 Ett par af detta slag jag träffat här: Ett furstligt - desto bättre! Ljus och skönhet Skall ifrån dem, i desto större omkrets, Utöfver hela menskoslägter spridas. - Hvad? träder icke just det paret ut Der ofvan på balconen? Jo: bakom dem Cyprino står, med Lila och med Kosa, I glasdörrn, att den fylla, och så bilda En förlåt emot hvimlet innanför. Ha! väldigt re'n bekantskapen har framryckt; Hon lutar till hans axel sig, han slingar Sin arm kring hennes vana lif; förvisst, Af månen mildt beglänst, den skönsta grupp! Hvi slår du, gamla hjerta, mera fort Vid denna åsyn? Gamla barn! .- Dock, störom De sälla ej; försvinnom, utan knot, I dunkel enslighet! AMUNDUS OCH FLORINNA på balconen. AMUNDUS. Vi stå vid randen: Men lågt dess värn är; skrämmer svindelhöjden ej? FLORINNA. På ingen brant man svindlar, när man så blir stödd. AMUNDUS. Så äga för oss sjelfva vi ett ögonblick, I rö från qvalmet, lismar-sveken, larverna! Begagnom det! - Det gömmer i sitt Nu en verld, Så frisk, så ljuf, så andesval, som denna natt.