146 DEOLÄTUS. Väl den, som henne i sin afton finner Densamma, som hon i hans morgon var! AMUNDUS. Nu, kom! Jag mycket har, att än förtro dig. O, lär mig blott, att ej bli öfvermodig! De gå. Ett litet värdshus, på ena sidan af en plats utanför porten till norra förstaden. OINOPS, Ja! bättre trafik har jag aldrig haft, alltsedan jag satte mig i rö att bli värdshusvärd. Jag säger än engång, hvad jag sagt hundra: den, som gläfser ett ord mot en sådan Regering, honom behandlar jag som en Tysk och slår för pannan med ett ölkrus. EN GÄST. Nå, nå, Herr Oinops! Vi ha ju inte ens muckat. OINOPS. Det var en Guds lycka, att dessa Franker blefvo herrar i landet. Pengar ha de fullt opp: somliga, for det att de slagit under sig våra förra herrars jordagods; andra, för det att de äro munkar; några, för det att de äro tempelbröder; alla de öfriga, för det att. de delat emellan sig sista samman-