182 Konung, om segern öfver Musulmännen*), om Deolätus, som vandrar på afstånd med Cyprino, o. s. v. Den Cypriske fältherren Malvicino's uppförande i slaget förekommer dem misstänkt **). De yttra sin mening om Drottningen af Cypern, och förundra sig öfver Amundi smak, som tvifvelsutan har in petto att göra henne till sin Svärmor. En af dem tror, att Konungens dagliga umgänge med en Svartkonstmästare icke kan medföra synnerlig välsignelse. En annan jägare, som är ett slags fritänkare, begabbar honom för hans vidskepelse. Allmänt skratt och skämt. 2. Sc. Det gamla samtalet mellan Deolätus och Cyprino, en Frankisk Prins, som är bosatt på Cypern och tillhörig Konung Guido's hof, men för öfrigt Amundi förtrognaste vän och gunstling. En fin, men ädel hofman, en god och lycklig menniska, i lugn med sitt inre och behörig jemnvigt mot alla utifrån kommande intryck. - (Slutet af samtalet förändras, emedan Amundus nu ej far komma från ett rendez-vous hos Florinna, hvilken han ännu känner föga mer än såsom en tankbild.) 3. Sc. Krigiskt larm hörs i skogen på afstånd, som kommer allt närmare och närmare. Amundus, till häst, med en liten suite, likaledes till häst, störta in på skådeplatsen. Amundus ropar upp sina Jägare till kamp, och säger dem, att de äro förrådda, sannolikt på Drottningens tillställning; att Malvicino om aftonen förut genom diktadt befäl från honom lockat hans icke långt derifrån camperande här att bryta upp och slå sitt läger några mil längre bort; att han nu med en mångdubbelt talrikare armée, bestående af i complotten indragna Cyprier och en division Saracener, dem han enligt träffad öfverenskommelse med deras Höfdingar låtit i nattens löndom landstiga på en skenbart otillgänglig kust i grannskapet, har omringat deras lilla tropp och ämnar nedgöra eller fånga dem. Hans folk uttrycker sin harm och sitt mod i vilda rop: Förräderi! till kamp! o. s. v. under det att fältskri skälla rundtomkring från de öfvermodiga fienderna, hvilkas cordon framrycker rundt omkring ur skogsbrynet ner på slätten. Amundus uppmuntrar sitt folk, hämmar en som vill fly o. s. v. Man uppställer sig i slagordning och gör mine af [-anfall.-] {+an- fall.+} En parlementär från Malvicino begär ett samtal mellan denne Cypriske General och Konungen. Amundus beviljar det, ehuru han anser det öfverflödigt. 4. Sc. Samtalet - kort och mustigt; lömskt hånande och stickande på den ena sidan, stolt och föraktande på den andra. Drottningens Höfvidsman gör honom det tillbudet, att, då allt försök till försvar vore onyttigt, hellre öfverlemna sig på discretion åt Drottningens mildhet, [-enligt-] {+en- ligt+} hvars visa och välgörande plan han vore bestämd till man åt hennes *) En gammal Hardager skildrar kort, men kraftigt och åskådligt, Amundi bragder i slaget. **) Man gör sig lustig öfver anföraren af Cypriska Landtstormen, Holofernes, som icke synts till.