183 dotter Forella. Hon visste, att han vore en ridderlig fantast, som i sina bataljer brukade anropa namnet af vackra flickor, i stället för namnen af Gud och Maria; att han här på Cypern"*) efterjagade ett tillfälle att få begynna en kärlekshandel med hennes stjufdotter Florinna, som väl vore honom så vida värdig, som hon vore en fullkomlig roman-prinsessa, af det slaget som annars nu för tiden existerar blott i amm-sagor och gamla ballader; men att hon dock hoppades att han ändtligen skulle bli förnuftig, gripa det reella i stället för det chimeriska; hon hade nu genom denna coup-de-main, som väl kunde förekomma honom något oväntad, men dock i sig sjelf vore blott ett gladt skämt, endast velat ge honom en verksam anstöt till moget eftertänkande o. s. v. «Ett svärmors-streck!» ropar en af Amundi jägare. (En stor del af den motsvarande dialogen i det äldre Fragmentet inflätas här.) Amundus svarar honom såsom sig vederbör; anropar namnen af Gud, Maria och Florinna; befaller Deolätus att sjunga en «Kungasång», och begynner striden. Deolätus sjunger wDödens adliga jagt» m. m. Striden och tumultet förlora sig på afstånd in i skogen. å. Se. Sent på eftermiddagen. Ett värdshus, i smaken af en Italiensk Osteria, i skuggan af höga lönnar och castanier, på sluttningen af en bergskulle, bredvid stora landsvägen till Famagusta. Öfverst Holofernes, Konung Guidos gunstling, ett slags Falstaff, som är Commendant öfver Cypriska Landtstormen, sitter der vid vinglaset ibland åtskilliga andra gäster af ringare folk, och i en komisk discurs med dem och värden ger läsarn ett slags fullständig Exposition af ställningen vid Hofvet, den gamle Konungens egenskaper, sättet huru han blef för andra gången gift med Enke-Grefvinnan Sibylla af Montferrat, Drottningens beskaffenhet såsom Regentinna och Mor, förhållandet mellan de unga Prinsessorna o. m. d. Man frågar, hvarföre Kan ej deltagit i det stöPR slaget, SOItt räckt i halfannat dygn, och hvarom en Courier aftonen förut passerat till Hofvet? Han svarar, att han* för ögonblicket ej vet precist hvar hans tappra här befinner sig, men att han hoppas upptäcka den ännu innan solens nedgång; han hade druckit Konung Guidos skål, qvällen före slaget, med den undersåtliga ifver, att han om morgonen icke mera såg till sin armé, utan med stor förundran fann sitt tält ensamt qvarstående på platsen; han vore dock öfvertygad, att hvarhelst hans krigare befunno sig, voro de lika utmärkta, som skyddade af den ädla hänförelse, hvilken han genom åtskilliga medel vetat att ingifva dem, bland annat derigenom, att han på hvarje parad låtit adjutanterna uppläsa för dem sentenser ur Tyrtäus och Horatius, öfversatta på originalets versmått. Gör stora bravader, berättar carrikatur-messigt åtskilliga gigantiska bedrifter, dem 1 Under föreyändning att tjena henues Gemål och Christenheten.