201 Amundus möjligt, att hemligen bortföra sin älskarinna: mellertid borde Lan iakttaga en djup tystnad öfver denna sak; af nénnéS fal* öön Hofmarskalken Dolcibene, hvilka voro på de älskandes sida och medvetande om hemligheten, skulle han innan kort få veta den vidare proceduren härmed. Amundus utbryter i den aldrahäftigaste förtjusning, blandad med harm och hotelser mot den nedriga, ränkfulla Drottningen. Cyprino ber honom uppföra sig med sorgfälligaste försigtighet, för att ej skämma bort alltsammans, och säger den enda omständighet förefalla sig misstänkt, att Dolcibene påstås vara på de älskandes sida, då ryktet stämplar honom såsom en af Drottningen särdeles högt gynnad man. Amundus svarar att Dolcibene dock är Rosa's far, och att han var bekant för att mycket hålla af sin dotter, hvilken åter vore uppfödelse-barn med Florinna; och att alltså hans vänskapliga tänkesätt icke vore så osannolikt*). Under detta samtal, hvilket måste föras mycket abrupt och icke får räcka länge (emedan Amundus icke får hinna att sansa sig), låta Mangipani och Dolcibene anmäla sig. Dessa komma med de trenne i Sagan beskrifna kostbara föräringarna från Drottningen på Forellas vägnar, och för att fråga honom, om han nu vill uppfylla sitt löfte att med Drottningen gå att hugsvala denna olyckliga Prinsessa. Amundus, i sin förvirring, då han ser dessa tvenne nyss af Cyprino såsom hans och Florinnas vänner namngifna personer, tror att de äro utskickade från den fångna Florinna, och att dessa skänker Kärröra ifrån henne; i hvilket misstag han OCk i kgynnel-sen bestyrks deraf, att de utskickade händelsevis icke nämna ordet Forella, utan beteckna henne paraphrastiskt, såsom deu trogna Sörjande, den minnesgoda Prinsessan o. s. v., hvilket allt Amundus uttyder på Florinna. Han mottager alltså deras skänker med en hänryckning, som sätter dem i förundran, frågar dem, innan de ännu hinna helsa honom från Drottningen, om han snart får komma till sin dyrkade Förstinna, för att trösta, hugsvala och befria henne m. m. De svara, att ingen önskar högre än hon, det han må komma snart; och står detta honom fritt nu genast, i detta ögonblick, om han vill; hvilken glädje denna hans sinnesstämning skall förorsaka hos Drottningen, hvilken just nu väntade honom och icke vågat smickra sig med det hopp, att så snart bli personligt vittne till sin dotters sällhet. Amundus märker ännu ej oråd; ber dem ej i detta ögonblick erinra sig om Drottningen, för hvars många stora egenskaper han hyste all aktning, men om hvars afsigter i hänsigt till deras hjertans sällhet han icke just hade skäl att göra sig de bästa begrepp. Han uppmanar dem att lemna Drottningen alldeles ur spelet och hellre, då han visste att de gynnade hans kärlek, återbära till ) Tillika fore Maagipani Konung Guidos gunstling, och den gubben hade intet ondt till Amundus. Cyprino infänder att han är puckelrjggig.