204 då hon just åkande i denna vagn var stadd på en resa till Norden, för att bereda någon olycka åt hans fädernesland (inbrott af Ryssarne i [-Finland?};-] {+Fin- land?};+} han hade tagit ifrån henne vagnen, och, sedan han med densamma gjort åtskilliga lustresor i Asien, skänkt den åt sin vän Amundus såsom en leksak, med det uttryckliga förbehåll, att denne aldrig skulle företaga någon färd med denna vagn och detta spann, när ej Deolätus sute vid hans sida*). Nu hade han, i sin kärleks blinda förtjusning, glömt denna varning, och Sysis visste, att drakarne, såsnart de kommo utom det i Amundi borg enkom för dem uppbyggda och af Deolätus magiskt tecknade stallet, voro åter tillgängliga för verkningarne af hennes trollformler, samt, då de sjelfva tillhörde Urnattens chaotiska slägt, sjelfmant och gerna återvände till deras fordna herrskarinna.) Drottningen och Sysis aflägsna sig; den förra, på Sysis' befallning, för att offra åt---------------- den senare, för att i sitt trollslott förbereda allt till Amundi och Forellas emottagande. Forella, lemnad ensam, är rädd för spöken och önskar att Amundus snart må komma. Gör ett par dumma och högst phlegmatiska reflexioner öfver sin snart instundande nattresa med Amundus. Det faller henne in, att hon i sin första barndom hört talas om något som kallas dygd, och att den role, som hennes Mor och hennes Fostermor nu an-vist henne, icke vore just så alldeles dermed öfverensstämmande. Men hon inser dock snart, att man har nog mycket besvär ändå i verlden, såsom t. ex. med att kläda på och kläda af sig, banna kammarfruar och kammarpigor, niga o. s. v., skulle man nu på köpet besvära sig med att vara dygdig? det vore alltför mycket begärdt af den sämsta piga, än mer af en prinsessa. Dessutom såg hon nu att hennes syster, som af alla blef kallad dygdig för det hon var ett våp**), satt inom lås och nyckel, då deremot hon sjelf nu var på bästa väg att bli Drottning. Föreställer sig, huru beqvämt hon då skall lefva, slippa hofmästreras af någon, vara så lat hon vill hela dagen. Blir åter rädd, då hon hör ett prasslande i lofven. - Amundus kommer gåendes i samtal med Cyprino - egentligen i slutet af ett samtal, hvaruti Cyprino fåfängt varnat honom för detta nattmöte, sedan han genom Mangipani's och Dolcibene's sista besynnerliga uppförande under deras audiens hos Amundus börjat misstro icke blott dem, utan äfven Laurettas utsago. Amundus låter ej göra sig vacklande i sin öfvertygelse, och tillägger, att blotta möjligheten af att Florinna väntar sin befriare, är nog att bestämma honom till att icke dröja ett ögonblick. Cyprino ber honom anropa Deolätus genom den formel, som Deolätus lärt honom, så infunne sig visserligen genast denne trofaste vän. l iimmäus kvmde geuorn ^issa magiska ord önska sitt drakspann till sig i hast på hvilken ort lian behagade; men han borde ej glömma, att tillika önska Deolätus kommande dermed såsom knsk. l inför prof på hennes fromsinthet m. m.