218 ter slutad diner stiger upp från taffeln och någon främmande Prins eller Riddare vill inlåta sig i någon mera enskild conversation med henne, kommer till henne i ett fönster m. m. och hvad hon då tänker på, efter hon aldrig har sina tankar tillhands att svara förnuftigt? Forella: «Jag tänker: Gud ske lof för mat och dryck» o. s. v. 8. Sc. Fågel Blå (som plägar hemligen ur juvel-hvalfvet i sitt kongl, slott hämta hvarjehanda i sagan angifna klenoder och nipper af högsta dyrbarhet, samt vid hvarje besök förära någon sådan åt sin brud) kommer åter till Florinna med ett Bytt präktigt smycke - en blomsterkvast af ädla stenar, som han sjelf med näbben och klorna fastar emellan lilje-kullarne på hennes barm - ett kärt och vällustigt arbete l Florinna frågar honom, om han tror sig kunna föröka hennes kärlek eller innerligare vid sig fästa hennes trohet genom dylika skänker och gåfvor, som i sig sjelfva äro förgängliga ting af intet värde, och på hvilka hon i sin välgångs dagar aldrig satt något högt pris; hur besynnerligt det förefaller henne att sira sig med så mycken prakt under deras närvarande belägenhet, men att hon dock gerna gör det hvarje natt för hans nöje skull. Fågel Blå utvecklar skälen till sina skänker, sin theori om sköna fruntimmers klädsel och sin njutning af att se henne i denna glänsande infattning, till hvilken det höfdes Hafsfrun, Metalldrottningen, ja alla Naturens makter att tillsammans bidraga, då hon sjelf vore Naturens hjerta framställdt i den skönaste gestalt. Han fortfar att smycka henne, ändra här och der på hennes klädsel m. m. samt nödgar henne omsider att se i en spegel (som hall håller framför henne?) om ej allt sitter bra, o. s. v. (Denna scen bör innehålla das möglichst siisseste Getändel der Liebe.) - 9. Sc. Den sjuklige Konung Guido är i sitt kabinett sysselsatt att under medicinska och filosofiska samtal med sin Lifmedikus taga sig motion, hvilket sker på det sättet, att han rider på en stor sköldpadda, som vandrar långsamt omkring hans rum. Han kommer i mycken förlägenhet, när det tillsägs honom, att en mängd af Rikets Baroner är utanföre och önskar få audiens. Anförde af Cyprino, göra de förbön hos Konungen för Florinna, om hvilken en, med allehanda visioner och under förknippad, allmän sägen går, att hon sitter fången någonstäds i den vidlyftiga göthiska slottsbyggnaden, och att hon af Amundus i gestalt af en blå fågel nu i tvenne års tid nattligen besökes. Guido's tafatthet. Han har trott att hela denna historia vore en saga (och att Florinna redan vore död?). Yttrar sina tvifvel om häxors existens, då de beklaga sig öfver Sysis, och säger att då måste man ju tro på spöken också, hvilket hans Lifmedikus förbjudit honom, liksom hans gemål förbjudit honom att tro på det förra. De öfvertyga honom att både häxor och spöken existera, och bestyrka detta med erinring om hans egen stammoder Melusina,