Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde äfventyret - 8. Sc. - 9. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218
ter slutad diner stiger upp från taffeln och någon främmande Prins eller
Riddare vill inlåta sig i någon mera enskild conversation med henne,
kommer till henne i ett fönster m. m. och hvad hon då tänker på,
efter hon aldrig har sina tankar tillhands att svara förnuftigt? Forella:
«Jag tänker: Gud ske lof för mat och dryck» o. s. v.
8. Sc. Fågel Blå (som plägar hemligen ur juvel-hvalfvet i sitt kongl,
slott hämta hvarjehanda i sagan angifna klenoder och nipper af högsta
dyrbarhet, samt vid hvarje besök förära någon sådan åt sin brud) kommer
åter till Florinna med ett Bytt präktigt smycke - en blomsterkvast af
ädla stenar, som han sjelf med näbben och klorna fastar emellan
lilje-kullarne på hennes barm - ett kärt och vällustigt arbete l Florinna
frågar honom, om han tror sig kunna föröka hennes kärlek eller innerligare
vid sig fästa hennes trohet genom dylika skänker och gåfvor, som i sig
sjelfva äro förgängliga ting af intet värde, och på hvilka hon i sin
välgångs dagar aldrig satt något högt pris; hur besynnerligt det förefaller
henne att sira sig med så mycken prakt under deras närvarande
belägenhet, men att hon dock gerna gör det hvarje natt för hans nöje skull.
Fågel Blå utvecklar skälen till sina skänker, sin theori om sköna
fruntimmers klädsel och sin njutning af att se henne i denna glänsande
infattning, till hvilken det höfdes Hafsfrun, Metalldrottningen, ja alla
Naturens makter att tillsammans bidraga, då hon sjelf vore Naturens hjerta
framställdt i den skönaste gestalt. Han fortfar att smycka henne, ändra
här och der på hennes klädsel m. m. samt nödgar henne omsider att se i
en spegel (som hall håller framför henne?) om ej allt sitter bra, o. s. v.
(Denna scen bör innehålla das möglichst siisseste Getändel der
Liebe.) -
9. Sc. Den sjuklige Konung Guido är i sitt kabinett sysselsatt att
under medicinska och filosofiska samtal med sin Lifmedikus taga sig
motion, hvilket sker på det sättet, att han rider på en stor sköldpadda,
som vandrar långsamt omkring hans rum. Han kommer i mycken
förlägenhet, när det tillsägs honom, att en mängd af Rikets Baroner är
utanföre och önskar få audiens. Anförde af Cyprino, göra de förbön hos
Konungen för Florinna, om hvilken en, med allehanda visioner och under
förknippad, allmän sägen går, att hon sitter fången någonstäds i den
vidlyftiga göthiska slottsbyggnaden, och att hon af Amundus i gestalt af en
blå fågel nu i tvenne års tid nattligen besökes. Guido’s tafatthet. Han
har trott att hela denna historia vore en saga (och att Florinna redan
vore död?). Yttrar sina tvifvel om häxors existens, då de beklaga sig
öfver Sysis, och säger att då måste man ju tro på spöken också, hvilket
hans Lifmedikus förbjudit honom, liksom hans gemål förbjudit honom att
tro på det förra. De öfvertyga honom att både häxor och spöken
existera, och bestyrka detta med erinring om hans egen stammoder Melusina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
