217 Sedan också detta af Rosa, Troubadouren, Cyprino och Lila varierats, uppger Cyprino: "Varma bröst! när dagen randas, Tänk på hvad du älskar mest! Var din dröm en glädtig gäst, Tacka Himlen, att du andas!" - Sist, sedan Troubadouren, Lila, Rosa och Cyprino glosserat jemväl detta, uppger Troubadouren: "Sång och Kärlek sammanbinda Lifvets morgon med dess qväll; Äfven under tårar säll, Låter Tron sig ej förblinda." - och sedan nu detta glosserats af Rosa, Cyprino, Lila och Troubadouren, repeteras af alla personerna tillsamman de fyra åtskilliga themerna i en kedja. (Här och der sägas några ord mellan sången - dessa ord placeras så, att de komma mellan themat och glossan; t. ex. sedan Lila uppgifvit sitt thema, förebrår henne Cyprino skämtande, att hon valt ett så melancholiskt ämne. Proceduren vid improviserandet, hvilken förut af Troubadouren på Cyprinos begäran föreskrifs - Troubadouren vill af artighet ej begynna först, för att ej med sin ögonblickliga stämning influera på gången af de andras ämnen, utan förbehåller sig att få sluta det hela, såsom en sammanfattande efterklang af de öfrigas känslor och tankar, hvilken roll han säger vara sin egentliga såväl i konsten, som i lifvet - är den, att Rosa ackompagnerar sig med Troubadourens mandolin, och den, åt hvilken hon efter slutad stroph lemnar mandolinen, är förbunden att taga den och improvisera den nästa; ocn sa ända igenom.) 7. j$c. Drottningens rum. Drottningen, Forella, Laura Mangipani m. fl. Drottningen hannar upp Forella, för det att hon genom sin dumhet och sorglöshet i klädsel, manerer m. m. skrämmer bort alla främmande Prinsar,'som väl annars åtminstone af politiska skäl skulle kunna ha lust att genom giftermål beslagta sig med Cypriska konungahuset; samt ger henne föreläsningar i konsten att förvärfva sig en man. I detta samtal bör Forella ådagalägga sin tanklöshet och sin phlegma på det naivaste sätt. Bland annat yttrar Drottningen om sin första äkta man: «Gud vet hvad salig menskan tänkte på, När han gaf lifvet åt ett sådant våp!» Forella, stammande: «Han tänkte väl på ingenting, han.» Drottningen: «Ja! du ser mig dertill ut» m. m. Förebrår henne hennes hafsighet, och huru illa hon kläder sig, samt använder åtskilliga medel att upphjelpa sin dåliga växt etc., hur än barmen sitter snedt på henne, än höfterna; stundom kom hon in i Drottningens afton-cirklar och var blott på ena kinden sminkad o. s. v. Forellas svar. Drottningen frågar, om det då icke kan falla henne in att säga ett klokt ord, när man t. ex. ef-