248 frågar Deolätus hvad denne derom tänker; beklagande sig, att detta andliga qval är honom tusen gånger bittrare än det kroppsliga af hans sår; men Deolätus, fastän han annars härvid, som det står i Sagan, «far hår-deligen ut på alla qvinfolk», tager dock, sedan han fått något besinna sig, Florinnas försvar.) Deolätus läker Amundus med en trollsång. För att kunna fullkomligt befria Amundus, måste han besöka Feernas land och göra Gendillahs bekantskap *); mellertid hoppas han dock kunna skaffa honom menniskogestalt igen, och tager af honom det löfte, att ad interim tåligt foga sig i allt hvad Sysis kan fordra, hvaraf sannolikt det första blir att förlofvas med Forella; Deolätus tror sig i stånd att afböja giftermålets snara fullbordan; mellertid vinner man tid, och. Amundus kommer åtminstone ur fågelhamnen **). Deolätus tager honom nu med sig till hans konungsliga slott i Antiochia. 6. Sc. Skepp på redden af------------. Cyprino med sitt följe stiger ombord. Det är tidigt på en morgonstund. I hånS Sällskap befinna sig ock en mängd Syriska riddare och soldater. Åtskilliga sällsamma rykten hafva sedan längre tid gått i Syrien om deras älskade Konung; vare sig dermed hur som helst, så vilja de nu dock följa med, för att taga en exemplarisk hämd på hans fiender. Flottan afseglar, under det Cyprino på amiralskeppet håller ett uppmuntrande tal till sitt sällskap och präktigt beskrifver solens uppgång. (Han säger, att han ej behöfver erinra dem, att intet val mera finns mellan segra eller dö; sjelf har han tagit med sig på denna färd det käraste han ägde på jorden, nemligen sin Lila, och hon vore nu blottställd för alla de faror som han sjelf.) 7. Sc. Amundi slott i Antiochia. Betjeningens samtal om den besynnerliga fågeln, som Konungens Svartkonstmästare, efter en lång frånvaro i främmande land, fört med sig och med så mycken omsorg förvarade i Konungens egna rum, hvilka föröfrigt sedan lång tid stodo öde. Huru spökaktigt det nu ser ut, att i dessa stora, tomma, obebodda rum (hvilkas prakt dervid i förbigående beskrifs) se ingenting annat, när man kommer in, än i Konungens fordna kabinett en blåfärgad fågel, som sitter i en bur af gulltråd. Huru somliga voro nog vidskepliga, att inbilla sig, det denna blåfärgade fågel vore den förlorade Kungen sjelf; men att de voro för mycket vidtberesta och bildade, för att låta sätta sig dylika griller i hufvudet. Besynnerlig vore saken i alla fall, och bäst att ej gå dit *) Ville hon, den mäktiga, förena sin makt med hans till de älskandes bästa, då rore intet mer att frakta och Sjsis för alltid öfrermannad. **) Apropos af fågelhamnen: Frejas falkhamn bör förekomma i första Afdelningen i något af de älskandes samtal. - Sysis lider egentligen af ett slags sinnessjukdom; hon inbillar sig att hon sjelf är Nattens Drottning, som flera gånger förut uppträdt på jorden under åtskilliga incarnationer. - Hon är en fflifillF? 8f^]!årä| §9 $££&§!] $".>!?§!! och i nätet af sina egna sophisuer fångad varelse.